Sakta men säkert

Det rör sej en aning på fixarfronten,men
fortfarande är jag skapligt disträ och kan
för mitt liv inte fatta varför!
 
Det kan ha med hösten att göra,för fy fan
vad det är deprimerande.
 
Jag skulle med lätthet kunna ligga kvar
i sängen och ha en termos på nattygsbordet
så jag slapp gå upp överhuvudtaget.
 
Gula löv utanför fönstret,tack och lov ligger
inte alla på marken än,men det är ju bara
en tidsfråga.
Imorr´n kan synen va en helt annan.
 
Det krävs att man har nåt att se fram emot,
även om det så bara är det lilla,annars
pallar jag fan inte med det här fram till april.
 
Det som lockar och håller mej uppe nu,är
fredagens besök av fina U och DLV.
 
Då jävlar ska det tankas både det ena och
det andra,mest energi och skratt tror jag.
 
Helvete så trevligt det ska bli att få sitta
hela kvällen och bara tänka positiva tankar
och skita i allt grått runtomkring.
 
Kan va så att vi inte ens får i oss maten så
himla kul som vi ska ha det.
 
Nu väntar sjutåren och möjligtvis lite planering
för kommande projekt.
 
Skål såhär på lillörda´n vänner!
(I Gevalia förstås!)
 
Som sagt,"lite" har jag fått gjort iaf!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0