Jag känner mej naken,rädd och ensam
Nej för fan,jag springer inte omkring
naken här.
Jag är heller inte själv och det åskar
inte,så rädslan beror absolut inte på det.
Jag är nämligen utan kamera!
Helvete vilken vånda och fan
så jobbigt det är.
Trodde faktiskt inte att man kunde sakna
nån så infernaliskt mycket som jag gör
nu när lilla Panasonicen inte finns i
min närhet.
Ni vet ju skiten på linsen som jag pratade
om häromdan´n.
Det va ju givetjävlavis som så,att det där
konstiga satt INUTI och inget som gick att
fixa till från utsidan.
Men tack som fan för det lixom.
Med kommande 152 sketna kronor i skatte-
återbäring kommer jag ju inte långt.
Dom korvörena räcker ju inte ens till ett
skapligt minneskort.
Nähe och jaha,så vad gör jag nu då?
Fortsätter med min gamla följeslagare
och får dampryck stup i kvarten eftersom
det ser ut som suddiga bajskorvar på vart
och vartannat kort,eller?
DET GÅR INTE!
Jag skulle reta ihjäl mej och få kli i
hårbotten VARJE dag isf.
Helvetes.jävla,förbannade.skit!
Måste det här komma nu!
Tydligen!
Och inte känner jag varken sponsorer eller
nåra gamla fotohandlare,och min fucking
Expertbutik,den har slagit igen.
Där fick jag ALLTID superpris och räntefri
avbetalning och så va allt frid & fröjd.
Utom med HP datorn iof,den jävla skithögen
(för 11 tusen guldpengar) fick ju fnatt och helt
plötsligt va alla ikoner stora som medicinbollar.
Upptog typ hela skärmen så även en gravt
synskadad hade kunnat spela poker och vunnit
storslam utan problem.
(1 månad efter att garantin seglat ut i Universum)
Men iaf,jag har som sagt ingen fungerande
och tillfredsställande kamera längre,sitter bara
här och darrar,kan ju fan inte blogga eller göra
nåt vettigt.
Förvisso är jag en hamster som sparar på ALLT
och INGENTING,men glöm,FETGLÖM att jag letar
fram min antika klickmojäng,den man har en,en
vafan heter det,eh....just det:filmrulle i.
Då lägger jag hellre ner HELA verksamheten
och går i pension direkt!
OBS!
Frivilliga bidrag emottages tacksamt,
Frivilliga bidrag emottages tacksamt,
gärna i form av presentkort levererade
till ytterdörren.
Det kan väl iaf inte va för mycket begärt,
med tanke på hur fina bilder jag skänkt er
dom senaste snart fem åren.
VA,VA,VA!
Glassigt värre!
Kommentarer
Trackback
