Under en bro i Paris?
med sina känslor,känner efter och
analyserar och hela faderullan.
Den primära känslan som när det
kommer till kritan är helt åt helvete
annorlunda den sekundära.
Joråsatte,mindfulness och hela den
biten och tänket kring det-kanoners!
Om man bara kunde rensa lite i kanalerna
och va sådär hurtigt jävla medveten och
förstå sej på sej själv.
Nån.förbannad.gång!
Jag fattar inte hur folk funkar,hur GÖR
dom som fokuserar på EN sak åt gången?
Hur fan får dom till allt?
Ge mej gärna en lathund så jag kan
praktisera in absurdum och nå den
där sabla euforin och bara flyga iväg
med lätta,osynliga vingar i mitt eget
Nirvana lixom.
Säj inte:
-Jag borde och måste!
Säj istället:
-Jag skulle kanske behöva....
Joråsatte,det blir nog bra med det.
I nästa liv.
Förresten,i nästa liv ska jag fan bara
ligga på en fluffig divan och få fötterna
masserade,sippande på en drink,och
inte ett skit ska jag bry mej om mer än
när solen går upp & ner!
Det är jag fan värd,för jag ger mej blanka
den på att jag varit nåt meckigt stycke som
bodde under nåra gamla tidningar i en gränd,
eller möjligtvis under en bro i Paris,i flera
hundra år eller så!
Mindfulness,HA!
Jag ska bara va full & glad!
(och jag kanske tjuvstartar ikväll,det är ju ändå fredag!)
Kommentarer
Trackback
