Majsomittilivet

Det är inte bara skruvar lösa...

...det kan ha gått en propp
i maskineriet oxå!

Det började (tror jag iaf) redan
i påskas,men då slog jag bort
signalerna och intalade mej att
jag hade växtvärk.

Jomenellerhur,jag har väl fan
växt klart sen länge va!

Men så idag mitt i förmiddasfikat
stack det till uppepå foten,precis
som ett äckligt getingstick ni vet.

Men nej då,ingen geting!

Där & då blev jag lite lätt skrajsen
och ganska vimsig faktiskt.

Började leta blåmärken,vred & vände
nästan ut & in på foten,men näerå,
INGENTING såg jag.

Försöka andas lugnt och ta ett djupt
andetag bara,greppa telefonen och
ringa sjukvårdsupplysningen.

"Hej,det är många som ringer just nu,
  vi besvarar ditt samtal inom tre veckor",
sa dom inte riktigt,men det kändes som
en hel jävla evighet innan jag kom fram.

Borde kanske ringt 112 direkt! =)

Det slutade iaf med att damen i andra
änden,knappade in så min Vårdcentral
ringde upp mej två jävla timmar senare.

Hepp på den lixom!

Så nu ska jag få träffa ortens i särklass
bästa och trevligaste (kvinnliga) läkare.
(ibland SKA man fan ha tur,i oturen)

Och förhoppningsvis är det inget som
inte går att fixa till eller göra det bästa
möjliga åt.

Kanske dax att "tant" slutar med
giftpinnarna och börjar bry sej
om sin lilla kropp hädanefter!

Antingen är det här ett tecken
från nån annan galax,eller så
börjar jag helt enkelt bli gammal!

Vet inte vilket som är bäst att hålla
sej till faktiskt.

Herrå sålänge,och håll tummarna va!