Kärleken kommer,kärleken går,men nu har jag den som för alltid består

Här sitter jag och är sjukt sugen
på glass och chips.

Alltså glass och chips tillsammans,
rättare sagt,man doppar chipsen i
glassen som är lite lagom hård.

Oo maj gad,hur jävla god är inte
den kombon lixom!

Mmm!

Och när jag tänker på sånt som
är sådär förbannat gott,så kommer
jag osökt in på kärlek.

Kärlek är ju bara så härligt,i alla dess
former och utseenden.

Så tillvida att den är just vacker alltså.

Jag har varit med om fulkärlek oxå
förstår ni.

Eller alltså,den kallades bara kärlek,
men va inget annat än självcentrerad
egoism.

För om den ena enbart älskar sej själv,
så blir det lixom ingen helhet och kan
således aldrig bli ÄKTA.

Men nu,NU har jag riktig kärlek,där
båda ger lika mycket,och älskar
som tokar.
Det finns fan ingen hejd på den.

Och hela tiden växer den sej bara
större och större.
Starkare och starkare!

DET mina vänner,DET är fint.

Fint som nybryggt kaffe och
med glassdoppade chips
när dom är som allra godast!

SKÅL!
(i juice,för jag har taxijouren inatt)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0