Uppdiktat och klart

Vafan säjer ni,skulle ni
inte bra jävla gärna vilja
att jag BARA skrev dikter
här på bloggen.

I all evinnerlighet!

Just evinnerlig är ett lagom
städat och moget ord som
man kan använda i nästan
alla dikter och hittepåverser.

Nå!

Äsch,ni sitter ju fan bara
och tiger,så jag gör väl
precis som jag vill.

Som vanligt då!


"Nu vaknar våra vintermörka
  själar åter till liv.

  Solens trevande strålar smälter
  alla tvivel om evinnerligt svarta
  nätter och isande vindar.

  Den inneboende anden i våra
  hjärtan gör sig redo att skaka
  av sig de tunga bojjor som fjättrat
  dess väsen,och likt uppgivenhetens
  bleka anletsdrag tonas melankolin
  ut som en färgpalett i vårvinden.

  Vi lever.

  Vi vaknar sakta och lyfter våra
  ögon mot himmelen.

  Ack du ljuvliga förträngda årstid-
  välkommen till oss.

  Våra sinnen är öppna-vi omfamnar dig".


Fatta hur jävla segt det skulle
bli för er,att varenda förbannade
dag sitta och läsa en satans massa
ord som kanske inte ens är relevanta
ihop med dom andra.

Ni skulle fan dö av leda!

Och jag mä!
(först!)





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0