Majsomittilivet

Sätt er ner för fan nu,för annars
kanske ni trillar av stolen och
får hjärnskakning,för faktum
är att jag gått en promenad.

Jävligt ofrivillig kan jag meddela,
men ändå lixom.

Nu kunde jag tack och lov pausa
efter halva vägen,cirka 200 meter
eller nåt snarlikt,för jag blev bjuden
på kaffe & babbel hos favvopensiosarna
ett stenkast bort.

Sånt tackar man fan inte nej till.
Dessutom fick jag en såndära
braständare eller vad dom kallas
av herrn i huset,och så erbjöd han
sej att fylla på mina andra tändare
med gas.

Han vet inte hur många tändare
jag har stackar´n,men det lär
han ju bli varse när jag lastar
släpet fullt och kör ner för på-
fyllning snart!


Lilla Kia hälsade mej välkommen och ville slicka mej!
Slicka mej på benen alltså,vafan tror ni????