Det är synd om di äldre nu

Just nu sitter nog mina små
rara svärisar och gråter så
tårarna sprutar.

Tänk så tomt det blev när jag
(vi) for därifrån förut.

Ingen liten Majsolärka som
kvittrar och trudeluttar fram
små leenden.

Igår däremot,då va det helt
andra miner och manér!


Först for vi på nån gammal källarloppis med
allsköns bråte.
Det fanns så mycket skit att jag blev alldeles
deprimerad när jag såg hur folk bara grävt fram
ALLT dom kunde hitta ur skrymslen och vrår!


Jag köpte nåra gamla burkar bara,enbart för att det skulle
komma in nåra nya selmor i lokalen.


Sen visade M.B en av sina favvofiskesjöar och jag bah:
"Gu´så vackert,men det är nåt som fattas ju"!


Såhär blev det genast mycket finare!


Som vanligt sprang jag omkring och naturfotade lite oxå,
det hör ju lixom till på nåt vis.


Hur jävla lycklig blev inte jag,till att börja med iaf-
ända tills jag insåg att det här inte heller va Anders Bagge!
Jävla satans skit då!


Grönt & skönt i Antorp(a)!


Kaffetarmen skrek värre än en trotsig tonåring,så vi begav oss till Laholm.
Inte fan såg jag Björn Hellberg heller,hade ju varit bra menar jag,så jag
kunde frågat:"Vart är vi på väg"?


Fråga mej inte vad fiket hette där vi köpte det här,jag hade nog med att
leta reda på kameran bara för att ni skulle få bildbevis på att jag verkligen
drack kaffe....OCH slog till på en mjukglass i värmen!


Med Lagan i bakgrunden(som ni dock inte ser),satt jag och
njöt,fast mest njöt lilla magen som äntligen fick sitt kaffe!


När vi kom tillbaka hade som sagt svärfar dykt upp oxå
han hade åkt från Stockholm enbart (nästan) för att träffa
sin ljuvliga svärdotter.


Framåt kvällen for vi in till sta´n för att gå på restaurang.


Och här traskade vi in alla fyra runt klockan 6,eller 18
som man säjer även i Halmstad!


Servitrisen som knäppte bilden ska nog hålla sej till att enbart servera
mat verkar det som,i annat fall måste hon nog fan ta en kvällskurs
i fotografering!


Maten va iaf jävligt god och mer än väl tilltagen!


Ser väl mumsigt ut va!


På väg till bilen blev jag lite törstig,men vafan inte
SÅ törstig kanske!



Jorå,och nu är man på hemmaplan igen,
kaffet är serverat sen länge och nu väntar
tvättstugan!
Roligare kan man ju ha,än att kastas in i
verklighetens fördömda bur igen.

Fast,svärisarna har det säkert ännu tristare
än jag,jag har ju ändå mej själv med hem!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0