Majsomittilivet

Bor man på landet är allt lååångt bort

Tut i luren och "Lilleman"
i andra änden.

-"Hej,va göru?Kan du hämta
mej hos XX"??

"Eh,jao,det kan jag väl".

Sätta sej i caretan bara och
dra iväg.

Åka sej en bit.
Åka ännu längre.
Åka långt så inihelvete tills
det känns som om man är
med i en dålig jävla film mitt
ute i ingenstans och vägfan
bara blir smalare och skitigare
och gropigare.

Gropigare än en hundraårings
cellulitstinna lår ungefär.

Man väntar lixom bara på att det
ska hoppa upp en yxman ur diket
som frågar efter eld,men eftersom
man glömt just tändar´n hemma,så
hugger han yxan i motorhuven och
går nuts på däcken som en trevlig
liten  bonus oxå.

Så kändes det!

Precis så,när man typ kröp fram i
2 km/h och vägfan aldrig tog slut
och skogen och alla träd hånflinade
en mitt upp i nyllet.

Sen kom jag iallafall fram och kunde
plocka upp "Lilleman" med väska för
att fara samma helvetesväg hem igen.

Jag fattar inte att man bosätter sej
i urskogen,mitt bland yxmän och träd
så man inte ens ser skogen innan man
kört vilse bland sly och annan skit.

Fast det såklart,utsikten mellan träden
är ganska angenäm.

På bild vill säja!