Blandade kärnor!

Alla lever inte i en kärnfamilj.

Jag gjorde det när jag växte upp.

Att jag själv inte gör det
nu som vuxen,ja vad ska
man säja om det!

Jag är förvisso långt ifrån
ensam om att att leva i
en delvis "kärnfri" familj.

Men jag tror ändå som så,
att det är värre för alla
inblandade att stanna kvar
i nåt ohållbart än att göra
sej själv(och andra) den
tjänsten det faktiskt är,att
lämna det sjunkande skeppet.

Ingen mår ju speciellt bra av
att plåga sej själv genom
svarta dagar,hårda ord och
förödmjukelse.

Bättre att vattna sej själv
och bli en annan,bättre
människa,än den trista
tjatiga,ständigt sura typ
man tyvärr blir av såna
omständigheter.

Jag fattar däremot inte,hur
så många av fäderna allt
som oftast då dom separerat
pratar i termer som:
"Ja,jag har ju en ny familj nu".

(Tro mej,jag har hört det
ett ANTAL ggr!!!!)

Hur fan kan man få en NY
familj bara för att man typ
skaffar sej en annan partner???
(och ibland fler nya ungar)

Jag fattar inte resonemanget.

Jag har då ALLTID haft MIN
familj kvar.(ursprungsfamiljen)

Jag har visserligen "möblerat om"
lite granna,men lik förbannat har
jag samma familj kvar.

Man kan väl se det som att jag
bytt ut dom gamla nersölade
"sofforna" mot en fräschare.

En nyare modell som jag vet alltid
kommer kännas sådär underbar
att krypa upp och gosa i.

En modell som håller livet ut
och definitivt inte gör mej
besviken.

En modell där det inte kommer
ligga klet och ingrodd äcklig skit i.

Och min familj är
ALLTID min FAMILJ.

Det är bara lite
blandade kärnor i!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0