Majsomittilivet

Konstigt av mej faktiskt,
jag som inte hoppar högt
när julen kommer på tal.
Konstigt och märkligt av
mej att trots detta,varenda
jävla år hitta mej själv bland
grytor,kastruller,formar och
annat slevbart i högsta hugg
med JULGODISTILLVERKNINGEN.

Varenda jävla år i slutet på
november,säjer jag till mej
själv(och andra),att i år,i år
tänker jag inte göra en endaste
sketen liten godisbit,never!

Kanske bara lite kola,men sen
får det fanimej räcka och va nog
med kladdigheter och engagemang.

Och hur fan slutar det då???

Lik förbannat står jag där iaf
med "kanskekolan" och typ en
325 andra olika sorters gamla
och nya påhitt.

Jag är så jävla ohjälpbar!

Undrar om det finns terapi
för sånt här.

I vilket fall som helst så håller
jag på än,och i år kära vänner
har jag dessutom invigt den digitala
lilla termometern som legat i
skåpet minst 5 år.

Jag tycker man ska gå på känn
och inte va så jävla noga,det är
lixom ingen sport annars.

Mesigt att hela tiden mäta,tempa
och fjanta till sej överdrivet!

Och hur fan den knäcken smakar
blir ju en kul överraskning.

För tandläkar´n troligtvis!

Avslutningsvis för nu måste jag
oxå säja(igen)att jag har världens
loveligaste "lammfilé".

Han sprider små "lovesigns"
omkring sej här & där and
I love it!
OCH honom!

Puss på han!