Hormoner & tonårstrots

"Lilleman" kom till mamsen
sent igårkväll.

Efter många jävla om & men
och hit och dit och ett jävla
tuggande från "yttre rymden",
så kom han som sagt!

Han duschade.
Han åt.
Han borstade tänderna.

Jag bäddade om honom.
Jag sa god natt & jag älskar dej.

Sen tassade jag ut i köket.

Tripp,tripp så står han i dörr´n
och bah:
"Påslakanet är för hårt,jag kan inte sova"!

Det är exakt i såna stunder man
önskar sej tillbaka 15 år i tiden.

Då,när man serverat vällingen,
klappat lite på rumpan och sjungit
en falsk hittepåvisa och man visste,
att ungen åtminstone låg still i 20 min.

20 minuter och vetskapen om
att det bara va JAG som pratade.

UTAN hormonsvall och trotsigt
tonårstrots!

Ljuvliga barnaåldrar!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0