Pappa,jag behöver ingen Italienare!

Nä,jag behöver ingen Italienare
alls faktiskt.

Kanske skulle va nån Italiensk
skokontakt så man kunde få
lite fräscha nya skor,möjligen!

Men vad maten beträffar,så
klarar jag det galant.

UTAN Italienare.

Jag har min egen älsklingsälskling
och honom byter jag inte bort mot
alla Italienare i hela Universum.


Framplockat,bara att börja!


Med min enorma armstyrka och ett leende som kunde
bländat vem fan som helst gick det som en dans att kavla!


Fyllning på och....


TADA så va det klart!
Bara att koka precis innan servering!
Bortse från att alla tydligen inte är rundskurna!
Även den BÄSTE missar ibland!(även om det är jävligt sällan!)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0