Elak tunga!

1988 va året då jag klämde ut
första lilla ungen.

Eller liten och liten,3.720 gram
vägde hon.

1990 va det dax igen,den gången
en aningen mindre klump på sisådär
3.500 gram.

Efter det vilade jag fram till 1995 
när  "Lilleman",3.840 gram kom
farande som skjuten ur en kanon!

That´s it!

Tre skapliga pärser i form av
dryga 90 kg´s viktuppgång
sammanräknat.

Iallafall,det jag skulle komma till
va att fram till en bra bit in på
2000 talet va jag en helt enastående,
ansvarsfull och rent förträfflig liten
morsa som tog hand om mina små
avkommor och alltid såg till deras
bästa what so ever.
(mer eller mindre ensamstående!)

Men sen,efter det,ja satan i gatan!

DÅ förvandlades jag tydligen,fastän
jag inte vet om det själv,till värsta
monstret och för att inte tala om hur
förbannat hälsovådligt mitt hem blev!

Vojne,vojne!

Ja Gu´bevars!

INGENTING är sej likt sen dess.
(har jag hört & märkt!)

MEN.

Lik förbannat kommer det ungar hit
på rena spontanbesök.

Ungar som ringer och BER att få komma.

Kompisar till alla mina ungar kommer
och går här som om det vore deras andra hem.

Och INGEN av dom har vare sej blivit
dumma i skallen eller fått bestående
men av det.

Det är lite märkligt minsann.

För att inte säja helt jävla uppåt
väggarna fruktansvärt jättemärkligt.

Att föräldrarna till alla dessa ungar ens
vågar låta dom vara här och komma hit.

Inte bara en eller två gånger!
 
Å andra sidan vet ju inte dom hur jävla
farligt och rent förjävla hemskt det är
här hemma hos mej!

Men det är ju ingenting jag visar eller
pratar högt om.

Eftersom det inte är så.
PÅ RIKTIGT!

Bara i fantasin!
Hos såna med elak tunga!














Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0