Skenet kan bedra....

När man träffar folk första
gången är det lätt att döma
innan man gjort sej en uppfattning.

Men man lär sej med åren.

Vissa är dock jävligt svårtolkade.

Dom spelar en roll och tar lixom
på sej en mask.

Låtsas.
Spelar.

Jag har haft den enorma ynnesten
att träffa en handfull "sånt" folk.

Hur jävla trevliga och rara somhelst.

I BÖRJAN!

Sen krackelerar ytan.
Dom ömsar skinn fortare
än man hinner blinka.

Stackars satar att behöva
leva med sej själva.

I sin självförvållade ynklighet.

Elaka.
Ironiska.
Ruttna inuti.

Dom kan aldrig glädjas
med andra.

Sätter sej själva på piedestal.

Jag tycker uppriktigt sagt
synd om dom.

När sanningen kommit ifatt
dom och verkligheten knackar på,
då sitter dom där utan NÅT.

Bittra.
Ensamma.

Tacka vet jag "äkta" människor.
Såna med levande hjärtan och
inte av sten.




Kommentarer
Postat av: tildaa

Älskar dig :)

2009-10-21 @ 00:26:24
URL: http://matildaglimner.blogg.se/
Postat av: Majso svarar:

SPEGEL!

<3<3<3

2009-10-21 @ 09:22:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0