Majsomittilivet

Det här med fyrbenta vänner....

Jag tycker om djur.
Det gör jag.
Bortsett från fästingar.

I familjen ingår ju två hundar.
Dom lämnar man inte ensamma
FÖR länge.
Varken av humana skäl,eller skäl
jag inte tänker diskutera här.

Anyhow,jag är lixom "bara" mormor
till dessa två inneboende.

Men så idag var jag och käre J bjudna
till kungliga hufvudstaden.På kalas.
(dessutom bjudna på en s.k "grillkväll,
som fick tackas nej till)
Ole dole......
Släktkalaset fick prio 1,denna gång!

Eftersom jag är en förutseende mormor,
så hade jag i GOD TID fixat hundvakt.
För jag VET av erfarenhet att detta innebär
minst strul.
Klockan 14 skulle hundväktaren komma.
Vi va förberedda.
Klara,typ,för avgång.
EXAKT 13.32 ringer telefonen.
"Hej,det är X,jag är sååå ledsen,men jag
kan INTE komma".
RIDÅ.
Klart jag fattade när hon förklarat anledningen.
Men besvikelsen över att inte komma iväg
blev ju inte mindre för det.
Tvärtom.

SÅ.
Det fick i rena besvikelsen bli en s.k panikfiske-
utflykt på dryga timmen,bara för att dämpa
irritationen.
Hjälpte ju föga!

Och hundarna!
Ja dom är glada.
Fast å andra sidan vet dom ju inget annat!

(hoppas iaf att "grillgänget" har/haft trevligt)

Vissa da´r ska visst strula!

Imorron är en annan dag!
Tack & lov!


Lyckligt ovetande.
Själv är jag irro....fortfarande!