Fartfylld måndag

Ibland kommer ingen och ibland kommar många.
 
Precis så va det igår,men det visste jag förstås inte
när jag satt med morronkaffet vid kvart över fem.
 
Att det framåt eftermiddan skulle gå i ett rasande
tempo med nära och kära som oväntat ville
komma till lilla mej.
 
Först kom "Stora" och Wille,och på så sätt fick
jag lite extra frisk luft,för Wille hade lust att gå
till lekparken en stund,
 
Att en så liten människa kan gå SÅ fort i uppförsbacke när det finns en 
rutsckana att åka i,det hade jag faktiskt glömt.
Det är ju ändå över 18 år sen sist!
 
Totalt orädd slängde han sej ner i en rasande fart,det måste ju ha varit
ungefär som fritt fall för mej,det suget i magen!
 
Åtskilliga gånger väntade jag på ruschkaneåkar´n och varje gång hade han
tungan rätt i munnen ♥
 
Klätterhuset va förstås oxå tvunget att provsittas,lite som Eiffeltornet för lille han!
 
När Wille sen tagit med sin mor hem och jag
satt mej med sena eftermiddagskaffet,då fick
jag mess från ömma modern som en stund 
senare dök upp med ett uppdrag.
 
Det skulle skrivas gratulationskort och som tack
fick jag ett paket Gevalia,fikasällkap och ett par
timmars prat med henne.
 
Jag är så glad,tacksam och lyckligt lottad att ha
mina föräldrar vid god vigör och nära mej.
 
Att uppskatta dom där stunderna och att dom faktiskt
finns runtom mej är inte alla förunnat.
 
Undertiden mamsen var kvar,knackade så sista gästen
på dörren...det va goa Eva som hade vägen förbi efter
ett besök nere i urskogarna.
Hon ville komma på kvällskram & lite tjatter och naturligtvis
tackar man inte nej till en (eller ett par) måndagskramar.
 
Det blev som sagt en fartfylld men oxå en glädjefylld
måndag igår,och ingen är väl så rik att den tackar nej
till sånt utan anledning!
Inte jag iaf!
 
Idag får vi se vad som händer,egentligen är det lika gott
att INTE veta,det blir lixom mer spännande så.
Åtminstone när det ligger en varmt om hjärtat ♥♥♥
 

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0