Majsomittilivet

Ett paket köttfärs och septemberrusk

Det är väl ungefär vad som
är just nu kan man säja.

Ett sketet paket köttfärs som
ligger på bänken och vill bli
omhändertaget,och så en jävla
massa vissna löv som virvlar
omkring utanför huset.

Inte ens kaffet smakade speciellt
gott imorse faktiskt.

Just det,det finns saker som man
helst av allt bara vill ösa över med
rosa glitter och stjärnstoft oxå.

Sånt som man inte vill ska va grått
och jobbigt längre.

När man känner,att nu fan får det
va nog med elände och jävelskap.

Så enkelt är det dock inte i det
s.k verkliga livet,inte alls.

Just nu önskar jag mer än nåt
annat att jag hade ett trollspö
jag kunde vifta satan med och
sen blev allt bra.

Men det har jag ju inte.

"Man blir stark av motgångar",den
har ni hört va?

Jomenellerhur ATT man blir,jag är
så jävla stark vid det här laget,att
Pippi bleknar om man jämför.

Frågan är bara,till vilken nytta?

Jag vet faktiskt inte!
Jag vet ingenting längre.

Bara att jag MÅSTE tänka
positivt och leta efter ljuset.

Nånstans borde det ju
rimligen finnas!


Positiv var det ja!
(jag försöker,hela tiden)