Tänk om hade en liten liten buffert ♫♫♪♫♪♪

Nu ska vi snacka tårtor en stund,och
anledningen till det är att jag lovat en
god vän att fixa en tårta tills på lördag.
 
Marsipan och lite allmän info om den
som ska firas har önskats,och då följer
jag såklart önskemålen.
 
Just marsipan är iof inte min favorit,men
sånt får man typ lägga åt sidan när man
får ett uppdrag.Jag är bara så förbaskat
kass på att handskas med sån.
 
Eller för att ursäkta mej själv lite,marsipan
överlag gillar tydligen inte mej.Och så kan
det ju vara,alla kan inte älska alla.
 
Nu kommer jag förstås göra så gott jag kan
och får fokusera lite mer på dekorationerna
för att åtminstone kompensera marsipan-
samarbetet en smula.
 
Vad jag dock skulle komma till var,att OM jag
haft en sjujäkla buffert på nåt konto i Schweiz
eller på Cayman island kanske,så hade jag
kunnat köpa marsipan och övat så det sprutat
sockerkristaller ur ögona på mej.
 
Nu kan jag iof inte ens köpa ingredienser och
övningsbaka vanliga tårtor ens var femte dag,
så det är ju lixom kört anyway.
 
VARFÖR har jag inte ett eget bageri på hobbynivå
utan krav på att prestera,bara experimentera och
ha kul samtidigt som jag skulle kunna bli lite bättre
på fler bakinriktade områden?
 
Och VARFÖR är det så jävla svårt och omöjligt för en
annan att välja rätt Trisslott när man väl köper en?
 
Hade jag varit utrustad med "matjord" om så bara
i ena bakfickan,då kanske jag suttit här med tio kilo
marsipan redan nu och sluppit oroa mej för att
det ska gå rent åt helvete på lördag när jag ska
försöka kavla ut och lägga på den osamarbets-
villiga marsipanen.
 
Jomenvisst,för då hade jag kunnat öva som en 
tok hela veckan utan att bry mej ifall det gått
åt tretton marsipanklumpar innan jag blivit nöjd.
 
Nu är det tyvärr inte så,och jag kan bara be till
sockergudarna att dom är på min sida kavlingen.
 
Som sagt,tänk om jag hade en liten liten buffert,
så jävla mycket roligare (OCH enklare) allt hade
varit då.
 
Men,man ska inte gråta över spilld mjölk.
Det är fan så mycket värre med kasserad
marsipan!
 
Tårtbotten är iaf klar,så man får
vara glad för en början trots allt.
 
Och dra på trissor,lite småpill har
jag oxå lyckats få till.Älskar att att
marmoreringen av sockerpastan
blev såpass fin i färgen iaf.
Nästan så man fattar va,att det är
en kille som fyller år och ska få
tårtan på lördagskalaset!?
(ja,ja..tjejer kan naturligtvis oxå gilla blått)
 
Nu återstår bara lite mera fix inför
marsipanslaget på lördagmorgon.
 
Wish me gärna lite luck,eller MYCKET t.o.m!
 
 
 

Still awake

Som sagt,varför gå och lägga sej
om man ändå inte är ett dugg trött?
 
M.a.o sitter jag fortfarande uppe och
filosoferar och pillar mej i naveln.Typ!
 
Borde kanske passa på att klippa tå-
naglarna oxå,men vafan,jag hittar ju
inte bästa saxen och att börja leta
efter den nu när klockan nästan är
kvart i FEM känns inte så jäkla kul.
 
Däremot kan man kolla ifatt program
på Play och tugga tuggummi.
 
Hur kommer det sej förresten,att tuggummin
tappar smaken så förbannat fort?
Är det för att man ska byta oftare och köpa mer eller?
 
Nu har jag iof laddat upp med 300 stycken,men
dom lär ju knappast räcka mer än nån vecka drygt
med tanke på smakförsvinnandet!
 
Ja,ja..jag borde kanske ta och fixa morgonkaffet 
nu istället för att tugga käkarna ur led.
Problemet är bara att jag glömt kalka av bryggar´n,
så den låter värr än ett tröskverk och risken finns
att jag väcker grannarna om jag inte hittar en tung
filt att lägga över den för att tysta det värsta slörpet.
 
Å andra sidan kan jag gott ge igen för allt dörrslammer
i tid och otid,det är knappast nån som visar hänsyn mot
mej vare sej uret visar 10 på förmiddan eller 3 på natten!
 
Som sagt,dessa underbara "vakennätter"!
 
Hur i allsindar ska det bli på "hemmet" sen?
MÅSTE man släcka och låtsas sova vid 9 på
kvällen då,eller har dom månne bra wifi och
plats för både bryggare,litet kylskåp och rejäl
pysselhörna på rummet om det fortsätter såhär?!
 
Har dom inte det tänker jag inackordera mej själv
hos kidsen.Då får dom ha delad vårdnad om mej
med rullande schema.
 
Payback time när den är som bäst. :) 
 
SOM jag ska köra med dom 24/7...he,he!
 
God morgon för nu dårå och hej söndag!
 
 
 

Vanor och igenkänning och sköna feelings!

När jag var mindre och fortfarande bodde
hemma,då var det bästa jag visste när mamma
var uppe till långt in på natten.
Vad hon gjorde spelade inte så stor roll,bara
jag hörde henne och visste att det inte var nedsläckt
och tyst.
 
Av nån märklig anledning,eller om det rentav
gått i arv så blev det exakt likadant när jag
själv fick barn.
 
Att jag tassade omkring härute i köket eller bara
"var",och att lamporna inte släcktes förrän ungarna
kommit till ro och somnat in,det blev på nåt sätt både
en vana och nåt som skulle vara så.
 
Och så tänker man ju så bra när lugnet kommer
smygande och allt går ner på stand by och vila.
Åtminstone gör jag det,även om jag i och för sej
inte egentligen är superförtjust i just mörkret.
 
Då,i barndomen,kunde jag för mitt liv inte fatta hur
mamma som aldrig gick och la sej förrän klockan
blivit både ett två,orkade gå upp i ottan och ha frukosten
framdukad när vi syskon klev upp och skulle till skolan.
 
Hur fan orkade människan?
Fem ungar,om än i olika åldrar och faser,men ändå!
 
Jag vet ju hur sabla seg jag var under ett antal år
när mina kids var mindre och morgonbestyren
skulle till.För är det nåt jag tyckt varit superviktigt,
så är det att gå upp före dom (till 99% iaf) och att
åtminstone sitta med vid frukostbordet även om jag
själv bara tog en mugg kaffe.
 
Visst hände det sen att dom var uppe före mej och
trixade med sitt,men inte fasen behövde dom gå till
skolan och jag låg kvar i sängen!
 
Men iaf,nu såhär på äldre da´r verkar det som att jag
kommit in rejält i "pensionärscirkeln".
Uppe tidigt och i säng sent.
Iof går ju många dinosauriepensiosar och lägger sej
aptidigt för att ta morgonkaffet vid fyratiden kanske,
men ja ni hajjar.
 
Numera har jag ju bara mej själv att styra med,och
det tycker jag är alldeles underbart.
Var sak har sin tid och MIN tid är NU.
 
Jag bestämmer vad och hur och när jag vill göra nåt
och sen kan jag "lånas" ut eller "in" om så är.Men det
är på MINA villkor och jag som har sista ordet.
 
Nu har klockan passerat 02.05 och jag tänker absolut
INTE hoppa i säng.Det gjorde jag igår vid den här tiden
och när klockan visade 04.30 hade jag inte ens blundat
två minuter vilket var satan så jobbigt och nog så frustrerande.
 
Inatt gör jag inte om det misstaget.Jag dygnar hellre än
vrider mej som en kålmask i sängen,faktiskt!
 
Vem vet,det kanske när somhelst ploppar upp en 
massa bra idéer som jag kan få till framöver.
 
Jag har iaf en skön feeling inombords sähär
på nattkröken,och det borde väl ändå va ett
stort plus.Hellre det än dåligt samvete över
sånt jag inte kan göra nåt åt!
 
Kram på er ♥
 
 
 
 
 

Det är fan inte rättvist!!

Hur kommer det sej egentligen att vissa
är vackra redan när dom vaknar?
 
Själv måste jag gå upp klockan fem (helst tidigare)
för att överhuvudtaget inte skrämma ihjäl nån om
dom skulle se mej före halv elva!
 
Är det generna det beror på eller vafan äre?
 
Tröttsamt känns det iaf och herre jävlar som jag
blivit extrovert på grund av hela mitt jags förfall
senaste åren.
 
Visst då,jag har ju klarat mej över 50 strecket,och
det var ju inte för så många hundra år sen folk kolade
vippen innan dom hann dit.
Men ändå lixom.
 
Det blir ju så förbannat många extra timmar i vaket
tillstånd enbart för att komma till en någorlunda nivå.
Och inte ens då känner jag mej halvt okej.
 
Jag tänker att dom som möter mej/ser mej tänker:
"men för helvete människa,go home,gå in,gå bort.
Hur fan kan du ens visa dej bland folk"?!
 
Jag känner mej nämligen totalt alienaktig.
Svårt att förklara,men jag känner mej naken.
Som att du/ni skulle gå ut utan kläder på under-
kroppen.Så upplever jag känslan fast nakennaken
från axlarna och upp!
Äsch,jag kan ju fan inte ens förklara utan att
det blir "naket" och konstig stämning.
 
Men iaf,förfallet ja!
Det är ju inte så att jag INTE vet eller inte fattar
att man åldras.Jag vet ju hur gammal jag är,men
att det ska gå så inihelvete fort utför (iaf för mej),
det har jag jävligt svårt att acceptera även om det
inte finns nåt alternativ.
 
Eller iof det gör det ju.
Alternativ som i operationer och botox och gud
(eller Jesus) vet allt.
 
Nu har jag förvisso varken råd eller lust att göra
nåt sånt,man måste ju dessutom underhålla´t sen
oxå och orka det lixom!
 
Acceptera var det.
Och visst,man gör väl det även om det tar emot.
Men jag blir förbannad,det blir jag,för det ÄR fan
inte rättvist nånstans.
 
Vad som däremot är rättvist just nu,är att jag
börjat lyssna på min mage.
En mage som älskar bröd i dom flesta former
men som absolut inte mår så bra av det.
Den blir så uppkäftig direkt jag käkat en macka
och antar formen av en högdräktig katt typ.
 
Så nu har jag dragit ner på brödet,faktiskt helt
och hållet.Inte så att det är skrivet i sten att jag
aldrig mer får eller ska äta en macka eller sju,
för det kanske jag gör NÅN gång.Men just nu
och som det känns idag så lär det dröja,för 
satan sicken skillnad det blivit på bara två veckor.
 
Jag behöver inte ha korsett på mej för att komma
i jeansen och inte känns det som om det ligger
trettifem kattungar i magen heller.
(det där med korsetten kanske va lite överdrivet iof)
 
Allt är inte pest och pina som ni kan läsa,men jag
hade ju inte varit ledsen om det va en aning mer
okej på det stora hela!
 
Nu får jag försöka acceptera det jag inte
kan acceptera,och det är nog så kämpigt
när jag kämpar med allt annat.
 
Fast skam den som ger sej,jag lever ju åtminstone!
Och jag får väl ta på mej rollen som "den fule".
Nån ska ju ha den oxå.
Jag är iaf snäll och så har jag börjat använda
tygkasse när jag handlar!
 
Det är vackert ibland när man går
upp före tuppen för att hinna ikapp
sej själv innan klockan blir lunch!!

Den som spar hon har

Fråga mina barn vad dom tycker om
att jag sparar typ ALLT,och jag LOVAR
att dom i kör skulle säja att jag är helt
jävla galen när det kommer till "hamstring".
 
MEN,sen händer det ibland att dom frågar
efter vissa gamla grejer och tänk hur jävla
bra det är då att ha en mamma som lägger
undan och just SPARAR!
 
Jag kommer aldrig i livet sluta spara på saker,
jag är så pass gammal nu oxå att jag bestämmer
helt själv vafan jag vill göra och inte göra.
 
Vad skulle ni säja om jag sa att jag sparat en
stekpanna som visade sej bågna så fort den
blev varm och som var omöjlig att steka 
normalt i?
 
Och vad hade ni sagt om jag berättade att det
i mitt ena skåp ligger ett gäng elvispar som sett
sina bättre dagar?
 
Antagligen hade ni tyckt att jag är helt prillig och
totalt störd,och så hade ni säkert sagt att det
bara är galningar som faktiskt sparar på allt
OCH att det finns ett ord som beskriver såna
som jag.
 
Ha,ha,ha,ha...jag kunde inte bry mej mindre!
Nästan så jag vill skratta så jag gråter faktiskt,
så himla skönt och härligt känns det idag att
jag inte lyssnat på mina barn utan faktiskt
fortsatt spara fastän det verkar korkat med
trasiga och obrukbara grejer.
 
För just idag är jag en VINNARE.
 
Det lönar sej iband att stoppa undan och
vänta på bättre tider.
 
Stekpannan som bågnade reklamerade jag
och elvispen som iof var snygg men inte alls
funkade,den hade Ica själva återkallat,vilket
jag genom nattsurfning läste om på deras sida.
 
Alltså,jag klappar mej idag jävligt skönt på
kinden och LOVAR mej själv,att enbart lyssna
på min intuition och inre röst fortsätningsvis oxå.
 
Tror bestämt att Majso ska unna sej både ny
stekpanna OCH visp nu.
 
Hej barnen!
Nu fattar ni kanske varför jag inte
lyssnar på er och allt slit & slängprat!  =)
 
Ajm a winner,and the winner makes it right! 
 
 

2018 nu kommer jag och bloggen!

Nyårslöften är som bekant inte
alls min grej.Jag är alldeles för
ombytlig för sånt tjafs.
 
Det jag möjligen lovar mej själv i
ett svagt och mycket ogenomtänkt
ögonblick ena dagen,verkar sen totalt
jävla befängt redan nästkommande dag.
 
Och det vet vi väl alla lite till mans(och kvinns),
att man helst inte SKA lova saker man INTE
kan hålla,det blir lätt jäkla dålig stämning
inombords då.
 
Ett par saker jag däremot med lätthet och
glädje ska lova mej själv är,att vara snällare
mot mitt jag,att inte låta andras elakheter få
fäste i min person,att rensa bort eller säja
tack men NEJ tack till såna som definitivt
bara tillför negativ stämning och framförallt
ska jag kasta det satans dåliga samvetet långt
åt helvete och så jag fokuserar mera på det JAG
mår bra av och sånt som gör mej skön inombords.
(då blir ju oxå jag skönare mot andra)
 
Just det,jag ska försöka sluta upp att vara så
förbannat sträng och jävlig mot själv oxå!
 
Har man som jag kommit över halva livsstrecket
så finns det ingen anledning att slösa energi på
sånt som inte ger nåt positivt tillbaka.
 
Jag har hur konstigt det än kan låta,hittat nåt
slags inre lugn (oftast iaf),och jag hetsar inte
upp mej över saker som förr gjorde att jag
vände upp och ner på allt och fick mej att 
gå bananas så till den milda grad att jag kände
mej helt jävla dränerad från topp till tå efteråt.
 
Jag har äntligen fått mej själv att förstå,att det
jag säjer,påstår och menar INTE blir sant förrän
mottagaren på riktigt FÖRSTÅR vad jag säjer
och faktiskt menar.
 
Jag känner oxå att varför ska JAG ge mer av mej
själv till andra som uppenbarligen inte uppskattar
det på riktigt mer än då dom kan dra nytta av det,
för jag har absolut ingen lust att bara passa när
det passar andra.Har man inte respekt eller empati
för mej så TACK & HEJ,då behöver jag inte dej!
Då är vi inte bra för varandra.
 
Mitt jag är värt mer än så och då får "du" lösa dina
inre problem och slåss med dina demoner utan
min hjälp.Jag har faktiskt oxå känslor och tar illa
vid mej när jag känner att jag blir behandlad som luft.
 
Att låtsas vara en s.k vän enbart när det är till gagn
för dej eller när ingen annan vare sej orkar höra eller
finns till hands,det går numera fetbort.
 
Vill du ha min åsikt och min syn på saken,då får
du vara beredd på att höra den.Jag ger dej den
även om det kanske inte passar,men jag säjer den
på ett vänligt sätt och förklarar.
Jag smeker dej inte medhårs bara för att,jag tycker
att man ska vara rak och står för det jag säjer för
det menar jag.

Jag hjälper ju inte dej i längden genom att svara
det du vill höra,fråga mej inte om du inte vill ha
min åsikt.
 
Falskhet och utnyttjande går därför bort helt.
Umgås inte med mej om du bara gillar min hjälp
när det kniper och ingen annan finns tillhands.
 
Och kom ihåg,att ett förfluget ord,eller för den delen
flera förflugna ord upprepade efter varandra,går INTE
att ta tillbaka och få osagda.
 
Jag förlåter gärna för det är högsta hämnd,men jag
glömmer sällan eller aldrig och du förlorar därmed
min respekt från det ögonblicket.
Du förlorar mej som den vän jag trodde att jag var
för just dej,och som du inbillat mej att jag verkligen
var och varit.
 
Förhoppningsvis går det inte så långt,men när eller om
det gör det,så tänker jag dels,att:
 
"det var ju hemskt tråkigt (och onödigt) att jag investerat
både tid och känslor i nåt som troligtvis varit delvis oäkta".
 
"trist att jag inte lyssnat mer inåt och förstått tidigare".
 
"du har större problem än jag,men det har du inte
förstått,vill inte inse eller förstår helt enkelt inte
ATT du har".
 
Kan man inte säja det lilla ordet "förlåt" och verkligen
mena det,då har man issues att jobba med och då är
antagligen inte jag den rätta att hjälpa när det gått
överstyr.
 
Avslutningsvis blir min gåva till mej själv,ett
snällare JAG,ett än mer empatiskt sätt och
ett "ta inte åt mej av andras elakheter som
riktas mot mej men som egentligen är egenriktade"!
 
GOTT NYTT 2018!
Var rädda om er och era medresenärer
på denna årsresa ♥
 
Kram från mamman,frun,svärmor´n och i detta fall
mormor´n med EN av sina medresnärer,den minsta
lilla darlingen ♥
 
 
 

Mini & jag

Idag har Lewi och jag hängt ett
tag medans brorsan och föräldrarna
hade lite ensamtid i Kolmården där
det nu är sagojul.
 
Äta lite päron i soffhörnet var
inte så dumt.Där har för övrigt
brorsan suttit många gånger oxå.
 
Den här ungen har dock mer
myror i brallan än brorsan,så
det blir inte så värst långa stilla-
sittande stunder.
"KOM NU MORMOR"!
 
Dagens "lilljulstårta" hämtades och
allt flöt på som det skulle.
 
Sen gjorde vi chokladbollar,och Lewi
var förstås tvungen att få "bippa".
 
"Ska jag ta på den här kladdiga klumpen"?
Näe,jag äter upp den istället tycktes Lewi
tänka,och det gjorde han oxå.(åt upp alltså!)
 
Förklädet VAR på,en stund innan iaf.
Och äntligen stod han still såpass länge
att jag kunde knäppa nåra liknande bilder 
som dom jag tog på Wille i köket när han var
i samma ålder.
 
Sötbröderna ♥
Nästan så man vill äta upp dom,SÅ
gosiga är dom ♥
 
Nu är det kaffedax,klockan har ju
inte slagit midnatt än vetja!
 
Puss & sen lördagskram på er ♥
 
 

I godistider som dessa

Det faller sej ofta som så,att jag
"snöar in" på just godisfixande
såhär inpå jul.
Och hellre att JAG "snöar in" på
godsaker än att jag snöar inne
p.g.a skitväder.
 
Fan vad jag är lycklig sålänge det
är barmark och plusgrader ute.
 
Jag skiter fullkomligt i om det :
"ser ljusare ut" och "blir juligt"
och "SOM det det blir stämningsfullt"
bara det vita singlar ner och lägger
sej i drivor på backen.
 
NÄ fy tusan för det!
 
Nu skulle jag ju inte ha en utläggning
om snö,sånt har ni antagligen tröttnat
på att höra mej tjata om vid det här laget!
 
Jag har faktiskt fått ytterligare lite godis
gjort idag,och nu efter att lagt ner det i
burkar och diskat alla bunkar,så ska jag
förbereda lite käk.
 
Prinsen ska ut och käka julbord med jobbet,
men jag har minsann bjudit hit en annan kille
på kvällsmat så det kommer inte gå nån nöd
på mej  ikväll.
 
Förvisso har jag absolut INGA problem med att
vara själv,tvärtom,jag gillar mitt eget sällskap.
 
Nog om det,godis var det.Här får ni nåra pics
innan jag sätter på pastan och dukar.
 
Ha en skön fredagsafton & kram på er ♥
 
 
Mozartkulor eller Majsokulor som jag
från och med nu kommer kalla dom.
Lite extra pimpade bara för att jag vill.
 
Chokladdoppade rawfoodbollar med lite bling,jomantackar!
 
 
Och sist men inte minst,salt toffeechoklad
med en liten bit hasselnöt på.Men så gott då!
 
Dom på övre bilden till höger var
nåra enkla chokladgodisar med 
pistagenöt.Lite bara för att till
kaffet om det möjligtvis kommer
nån på en kopp eller två vad det lider!
 
 

Sött och sånt

Alltså,efter nattens vaktimmar och
dagens extrema värk samt lite herpes
on top på det,så har jag tagit det lite
halvlugnt,eller åtminstone gått på s.k
halvfart även om det faktiskt blivit en
hel del gjort trots allt.
 
Klippt till lite tyg,rensat i diverse skåp
och slängt en massa plastgrunkor som
tydligen varken hade passande lock
eller underdelar.
M.a.o blev det lite mer plats i skåpen så
då passade jag på att ställa bakformar
i ett skåp och lite annat i dom andra.
 
Bra mycket enklare när man har det mesta
samlat på samma ställe.
Hur länge det förblir så är ju ingen som vet,
allra minst jag själv eftersom jag har en tendens
att typ ställa in lite efterhand och sen skiter
jag i var eller hur sakerna hamnar.Orka bry sej
hela tiden lixom.
 
Sen avslutade jag med lite kolakokning igen.
Jag vet inte VAD det är som gör att jag dras
till just kola.Icke att förväxla med "annan"
kola dårå.Ja ni fattar va?!
 
Tror det är smör och vaniljdoften i den där
suveräna kombinationen som får mej att
bli lycklig och känna eufori.
För inte fan är det vetskapen om att det snart
är jul igen iaf.
 
Jag bryr mej bara mindre och mindre om den.
Den har iof aldrig varit nån big deal för mej,och
hade det inte varit för att det nu finns två små
killar i familjen,då hade jag mer än gärna åkt
till nåt varmare land över jul & nyår.
(om jag hade haft råd alltså!)
 
Näevars,nu ska jag inte sitta här och tjata.
Det har visst blivit onsdag redan.Jag som
trodde att jag skulle hinna slänga in det här
medans det fortfarande var tisdag och aktuellt
för dagen.
 
Tji fick jag...igen!
 
Ha en skön "lillörda´" gott folk.
Önskar att det funnits doftinternet,då
hade ni känt hur delikat bilderna nedan
luktar och hur aromerna sprider sej som
fluffiga moln under näsan på er.
 
Gjorde mej till och fick ihop
nåra klubbor av kolasmeten oxå.
 
Flingsaltet med chokladen tror jag
blir livsfarligt god.Iaf om man gillar
den kombon.Jag gör´t!
 
En liten guldtouch för att få upp
stämningen lite kan väl inte heller
göra nån ledsen tänker jag.Man
äter ju med ögat oxå som nån
gammal hittepåare sa för länge,
länge mycket länge sen.
 
 
 

Skärpning i kvällssoffan va!

Nog är det väl jävligt märkligt iaf,att
jag tydligen råkat ställa soffan precis
så att skönaste hörnet har hamnat i
nåt slags energifält.
 
Varenda sabla gång man råkar sjunka
ner aningen för mycket med ryggslutet
så slumrar man till,ibland dröjer det bara
nåra minuter och ibland kanske en halvtimme.
 
Det är som ett svart hål,och det spelar tamme
fan ingen roll om man är utvilad när man är
i det hörnet,lik förbannat blir resultatet exakt
detsamma varje gång.
 
Ikväll oxå!
Och jag VAR INTE trött när jag satt mej där
för att vila efter däckbytet.
(eller igår för att vara exakt,det har ju blivit tisdag nu)
 
Men iaf,nu sitter jag här och natten är över mej
som en mörk kall filt.Iaf utanför fönstret.Jag
har förstås lamporna tända och datorn på.
 
Nu hann jag iaf baka ut och grädda tredje om-
gången saffransbröd innan jag föll ner i det
svarta soffhålet förut.
Speciellt vackra blev dom ju INTE,men satan så
goda om jag får skryta lite tyst.
Jag är nöjd sålänge jag inte somnar med huvet
i degen,och nån skönhetstävling ska "bullarna"
ändå inte vara med i så skit samma lixom.
 
 
Jag gillar inte SMÅ TORRA bullar,så
därför blir det färre men saftigare och
mycket godare hos mej.
Vad är vitsen med så många som möjligt
som ändå inte äts upp?
Inte vitsigt alls faktiskt.Sånt kan man ju
verkligen hålla sej för skratt över.
 
Hemligheten med det här receptet som
snart inte är nån hemlighet,stavas:
creme fraiche och denna gång även vit
hackad choklad.Att jag sen använde TRE
påsar saffran som legat och umgåtts i
en burk med en skvätt vodka är väl kanske
inte skitrelevant,vad vet jag.
 
Alltså,smidigare och skönare deg att
gosa runt med och klappa på,det har
jag iof varit med om förr men inte i den
här färgnyansen.
 
Den vita chokladen anade man bara,lite
som när nån med jävligt god parfymdoft
går förbi en och man bah:
"fan vad det där kändes najs"!
Lite sådär diskret men ändå
fräscht och med eftersmak.
 
Jorå som sagt,det var väl inte helt optimalt
att "vila" i soffan förut,för nu lär det bli ännu
en rövarnatt för min del.
Känner även att nacken tagit stryk,om det beror
på energierna i soffan eller att däckbytet har ett
fälgkorssnurr med i spelet ska jag låta va osagt.
Det känns i vilket fall somhelst INTE bra,men å
å andra sidan slipper jag sova i trappuppgången
för DÅ hade jag varken känt av rygg eller nacke
imorron.
 
"Always look on the bright side of life"  ♫♪♫♫ ♪ ♪ ♥
 

Jag skäms fan,och ber om ursäkt å det grövsta

Göra snygga "dammsugare" var det!
Så fan heller att det gick.
Rakt ner i halsen kan jag nu stoppa
ett BIG NO NO,man ska banne mej
inte uttala sej innan man vet resultatet!
 
Å andra sidan skyller jag som vanligt
på ni vet vad och sen pratar vi inte mer
om det här.
 
Fast färgerna fick jag iaf till
riktigt jävla bra,så det får man
ju vara glad för trots allt.
 
Och vaddå,det kunde ha varit
värre och en aning fulare...kanske.
 
Huvudsaken är väl nu när det blev
som det gjorde,att prinsen tyckte
dom var goda.
Förresten var Gittan här förut och
även hon sa att dom fick godkänt.
 
Hon brukar vara ärlig till 99.9% (har jag fått för mej) ;)
så vi kör på det och struntar i resten.
 
På tal om Gittan förresten,när hon kom
på em-fika fick jag en påse med godsaker,
nämligen tre MANGO!
 
 
Fatta lyckan i att ha vänner som vet vad
man älskar och som DESSUTOM är så
ljuvligt rara att dom köper och kommer
och överraskar en med det. ♥♥♥
 
Jag säjer ju det,jag har fanimej dom allra
bästa och finaste vännerna man kan ha...
.......HURRA =)

Tack G,du gjorde ännu en dag i mitt liv
mycket soligare och jäkligt skön ♥

Update från odlingshörnan

Kommer ni ihåg att jag visade
mina små mangoplantor i måndags?
 
Idag fotade jag dom igen,för på
bara nåra dagar har dom skjutit
upp ännu mer.
 
 
Jag är helt jävla fascinerad ska ni veta.
Inte för att jag tror att det är exeptionellt
överlag att lyckas,snarare att JAG har
fått till nåt i den gröna vägen som inte
ruttnat eller är översållat med ohyra.
 
Fatta vilken jävla växtkraft det är.
Tänk fan om jag bott där jag egentligen
hör hemma,d.v.s i ett varmare klimat,då
hade jag nog redan kunnat skörda mango
vid det här laget.
Eller iaf om en vecka eftersom det växer
som det gör här.
 
                   
Måndag 6/11       Fredag 10/11
 
Jahopp,det var alles för inatt och nu.
Imorron ska jag visa vad jag införskaffade
igår (d.v.s på fedagen),och vad som mötte
mej på köksbänken när jag kom in.
 
Men nu en stunds nattlig nedvarvning
innan det är dax att göra sej redo för
den vanliga vistelsen i sängen.
(försöka blunda alltså)
 
God natt då!
Eller kanske god morgon.
 
 

Färgade fingrar eller rena rama turen

Ibland får jag som bekant mina små
ryck.Oftast väldigt spridda skurar och
inom helt olika områden.
 
För ett tag sen stoppade jag ner ett
par mangokärnor bara för att se OM
dom möjligen skulle kunna ta sej.
 
Och döm om min förvåning när jag
igår slängde mitt norra öga ner i
krukorna som står placerade på
köksbordet i västerläge.
 
Ameh hallå lixom,det har spruckit upp lite.
 
Likaså i krukan bredvid.
 
Så,imorse kunde jag inte låta
bli att titta igen,inte för att jag
trodde det hänt så värst mycket
bara över knappt en dag.
 
Döm om min förvåning när jag
upptäcker att det tydligen GÅR
att få lite fart på växtligheten.
 
Nu hade jag förvisso pratat en
lång stund med kärnorna och
bett jäkligt snällt om att få se
lite utveckling,men inte trodde
jag väl att dom var så lydiga.
 
Antingen har jag gröna fingrar eller
så är det bara ren tur.
 
OM det inte är på det viset att dom
helt enkelt har en jävla respekt för
mej bara.
 
Jag menar,man är väl inte 
"Queen of fucking everything"
för intet lixom!
 
Nu ska jag göra "gröna vågen"
och rida på den och mina lyckade
planteringsskills.
Till detta serveras förstås
en rykande god mugg kaffe.
 
Nästan så jag skulle vilja montera upp
en videokamera som filmar hela tiden,för
jag kan nästan garantera att det syns
hur fort det växer! 

Titta på istället för titta in

Mycket grejer finns det här hemma
i skåp och lådor.
Allt från penslar,tejp,glasbitar,mosaik
och faktiskt att jag nosade upp ett litet
tittskåp häromdagen oxå.
 
Just tittskåp med miniatyrmöbler med låtsas-
serviser i kanske inte är SÅ inne eller värst
trendigt nuförtiden,men att kasta ett alldeles
nytt helt oförstört litet tittskåp,det finns iaf
inte på mitt stora men väldigt fulla världskarta.
 
Fan så onödigt lixom.
 
Så jag funderade en stund på vad annat man
skulle kunna göra av det,och då slog det mej
att om man penslar på glasfärg så glaset blir
frostat då kan man ju faktiskt slänga in en liten
ljuskedja inuti.
 
Sagt och gjort,först grundmålades själva
trälådan och sen gick jag på med glasfärgen.
För att avslutningsvis sätta mej med den där
extremt vassa fröken d.v.s "skalp-Ellen".
Hon fick jobba lite i kontaktplasten som sist
sattes på den lilla glasrutan.
 
Fram och in med ljuskedjan och VOILA så
blev det en liten rar ljusbox istället.
 
Jovars,det blev ju inte så pjåkigt
med lite text och diverse symboler.
 
Och såhär ser det ut när lamporna tänds.
Faktum är att jag gillar mej själv som inte
låter nåt gå till spillo.ÄVEN om det resulterat
i att jag får mindre och mindre plats för mej
själv här hemma.
 
Men,sålänge jag inte behöver ha snitslade
banor för att ta mej fram,så tycker jag nog
att det är ganska charmigt ändå.
 
Det är ju JAG lixom!
 

Så långt ifrån originalidén som möjligt

Ni kanske kommer ihåg att jag visade
ett par bilder på en tavla jag hållit på
att mixtra med.
 
Den som jag hade visionen av i huve´t,
men som utvecklade sej åt ett helt annat
håll än det var tänkt.
 
Såhär såg den ut dag två!
 
Sen dag tre och fyra såhär.
 
Jag kände inte alls igen bilden
jag föreställt mej om hur den skulle
ha blivit.Hade ju inte ens för avsikt
att addera vare sej text,ängel eller
för den delen nåt hjärta.
 
I rena desperationen la jag sen bara till
lite olika spraylacker och diverse strass
här och där.Orkade inte med den mer s.a.s!
 
 
Med tavelfacit i tydligt minne borde jag
ju ändå ha förstått att det inte på långa
vägar skulle bli som jag tänkt från början,
så man kan väl krasst säja att jag återigen
gjort "en tavla".
 
Ja,ja..det kunde varit värre,jag skar åtminstone
inte sönder hela duken så jag slipper iaf åka
till returpunkten med den.
 
Så det kan bli ibland.(läs:OFTA!)
 
 

Söndagsbrunch och namnsdagspresenter

Igår förmiddag ställde jag mej och
stekte American pancakes.Fortsatte
sen duka och tog fram lite goda till-
behör som ställdes på bordet.
 
Nutella,hallonkompott,kokos,grädde och
färsk mango skuren i skivor var vad som
fanns att lägga på "cakesen",eller äta hur
man själv ville.En slurk juice oxå,söndagen
till ära.
 
    
Sen kom hon fd grannen,lagom
till 11 kaffet då jag som synes 
bjöd in till söndagsbrunch.
 
Sen fick jag en jättecool bild på
min facebooksida.
 
Det HÄR väntar mej nästa gång jag
träffar Ullis,hon är ju alldeles otrolig
den människan.Jag blev så rörd att
jag fick tårar i ögonen.
 
Som om det inte vore nog med
namnsdagsfirande en helt vanlig
söndag,men icke desto mindre
den 22:e (dubbelt lyckonummer),
så fick jag ytterligare en present.
 
Två små gossar var det ifrån ♥
 
Dom VET minsann vad deras mormor
gillar och blir glad av att få =)
 
Kunde ju knappast gjort sej bättre där
bland dom andra "skallarna".
Och snart står där ännu en.
Lucky me som är och blir så
himla bortskämd.
 
 
 

Vem spolade fram till fredag?

Nu börjar jag bli mörkrädd på riktigt.
 
Det var ju typ fredag i förrgår känns
det som,och nu när jag kollar i alma-
nackan står det fredag IGEN.
 
Vafan händer lixom?
Snurrar jorden fortare och fortare?
 
Jag som knappt sover nåt borde väl
i allsindar inte känna att det går så
jävla snabbt som det gör.
Eller?
 
I över en vecka har jag iaf jobbat,eller
pillat om man så vill,med en tavla.
 
En tavla som jag för mitt inre sett precis
hur den skulle se ut.
 
Den började ju såhär om ni minns.
Men,det kändes inte alls bra och blev
verkligen inte som jag föreställt mej.
 
Så jag smetade på mera färg,jag skrapade
och penslade på krackeleringslack.Hade på
mer färg i olika lager och skrapade hit och
gnodde dit.
 
Sen blev jag förbannad och irriterad,ville
hoppa sönder skiten men behärskade mej
i sista stund.Rev istället fram fogsprutan
och formade bokstäver till en text.
 
Modellerade fram ett hjärta oxå.
Dom där hjärtana förföljer mej på
nåt märkligt sätt,för även om jag
inte alls haft för avsikt att ha med
nåt eller nåra,så smyger dom sej
in iaf.
 
Hm,det blev visst ett gästspel av en
ängel oxå,och det var verkligen inte
alls menat att bli så.
Vissa grejer styr jag faktiskt inte själv
över.
 
Nu ska det iof lackas och sprayas och
kanske om det känns så,överföras nåt
mer eller dras bort innan jag överhuvudtaget
känner mej det minsta halvnöjd.
 
Man kan ju knappast påstå att det blev som
jag hade velat,och man kan ju heller inte
ärligt påstå att den är ens i närheten av hur
den såg ut på första bilden.
 
Jag som varken hade tänkt mej text eller
ängel eller hjärta.SÅ typiskt mej.Det blir
sällan som jag nånsin tror eller vill att
nåt ska bli.
Ibland blir det total pannkaka,men det kan
ju oxå va trevligt,om man är på det humöret
vill säja!
Fast pannkaka på en fredag,är det verkligen
det ultimata om jag får fråga!?
 
 
 
 

Give me a million and I will make it

Just precis.
Skicka hit en miljon eller gärna 10,
så kan jag sluta bry mej om oförut-
sedda utgifter och annat crap!
 
Eller så säljer jag mej själv som
hushållsståuppare typ.
 
Antar att det sista alternativet kanske
är enklast att få genomfört!
 
Igår var jag ju med "Pärlan" på genomgång.
 
Där hängde hon och dinglade i luften medans
den kvinnliga besiktningsladyn kände och
klämde på henne.
 
"Kom hit sa hon och pekade på nån slang"!
"Har du märkt om det läcker bensin"?

-Näe,absolut inte svarade jag och kände
att jag ville skrika,slåss och spy på skiten!
"Okej,men det ser ut som att
  det kan vara nåt där på slangen
  fortsatte hon"!
 
För fan och alla hans fula släktingar tänkte jag.
Give me a break va!
 
Jag blir så jävla trött på strul och annan skit!
Förpassade mej till kaffeautomaten istället,
men kände mej  totalt blasé och tog nån 
sorts chokladdryck,för blaskigt blaskigt kaffe
hade knappast gjort mej gladare.
 
Fy för satan så äckligt det var.Sött så inihelvete!
Kunde man ju ge sej fan på att inte ens få va glad
ett par minuter!
 
Efter en stund kallades jag till slutdomen,och vad
säjer underreds och karossinspektören då???
Jo....alltså,båda positionslamporna fram är trasiga,
så dom behöver bytas,men jag antecknar inte det.
 
Okej,ja det var ju alltid nåt iof,tack som tusan
för den gentila gesten mitt i tisdagssockerchocken.
 
Fast den där sabla bensinslangen måste
det ju tas en titt på omgående.Lamporna
och byte av dom tänker jag iof oxå leja
bort och betala i hushållsnära tjänster
d.v.s jag bakar nåt.(kökssex är inget för mej)
 
Kommer inte fru Fortuna och flaxar förbi snart,
då flaxar tamme fan JAG iväg själv.
 
ATT det ska va så förbannat dammigt i plånkan
jämt och ständigt.Och skulle man mot förmodan
ha en hundring över så nog kommer det utgifter
på massor mer då,tro inget annat.
 
VAR håller förresten min snuskigt rika och avlägsna
släkting in the U.S.A hus???
Har hen gömt sej i Silicon valley och letar febrilt efter
efter min adress!?
(sociala medier,jag finns där bl.a-don´t give up searching)
 
Hör av dej,get in touch vetja,skicka över en BIG bunt dollars,
eller kom för den delen och överlämna dom personligen,
jag behöver friska upp min engelska och ska GÄRNA baka
hela köket fullt med American cupcakes,den ena större än
den andra isf,och kaffet kan jag spä ut med vatten oxå om så är.
 
I´ll wait to say welcome!
 
"Million dollar Majso"....sounds good.
Sounds REALLY good indeed! 
 (plötsligt KAN det hända,faktiskt!)

Hello pannkaka

Igår var det som bekant torsdag.
En torsdag då det var tänkt att
"Pärlan" skulle besiktas,men icke
då!
Nån tid för mej hade dom inte,trots
att jag log med hela fejset och var
så jävla trevlig jag bara kunde.
 
Nähe och tack för precis INGENTING dårå!
 
Åkte och hade snabbdate med "Mellan"
istället och sen raka vägen hem för att
slänga ihop en pannkakssmet.
Torsdag var det ja,och då får man äta
pannkakor.
Nu kände jag mej lite amerikansk just 
igår,fråga mej inte varför.I don´t really know!
Troligen nåt 
infall bara,så det blev American
pancakes 
istället för vanliga.
 
Ska jag va helt ärlig gillar jag såna bäst.
 
Lönnsirap då kanske ni tycker att man ska ha på.
Det tycker INTE jag!
 
När "Lilleman" ringde och frågade vad
jag gjorde och sa att det skulle käkas
pancakes,så kom han som ett skott.
Han visste nämligen att det stod en
burk Nutella i skafferiet och det är
nåt han gillar MER än mest.
Nästan så jag tror att Nutella och
jag är konkurrenter om hans kärlek.
 
Nu sitter jag åter här en fredag som "fiskeänka"!
Inte så jag sitter och bölar precis,sånt ligger inte
riktigt för mej.Jag tycker faktiskt om att vara alldeles
ensam (bortsett från Cindy alltså),och dessutom
unnar jag prinsen mer än väl att ha sina hobbies.
Han unnar ju alltid mej att göra vad jag vill,och
förresten kan han nuförtiden skatta sej lycklig
som HAR intressen att syssla med när hans fru
genomgår den undre övergångsåldern.
Jag är nog inte alltid så jävla kul att va med.
 
Med det sagt inte att jag gnäller,skäller och
är allmänt pissruskig,snarare tvärtom,jag är
fan segare än julkola och mer introvert än
nergrävda mumier,tillika dammigt torr som
Saharas öken.
 
Så GRATTIS prinsen:njut av din höstfiskehelg 
med polarna och "skitfiske" på dej.
På söndagkväll kanske jag halvsover i soffan
när du kommer hem,så är du smart:se till att
du får två kramar var av polarna innan avfärd,
man vet ju aldrig ;)
Skämt åsido,klart han får en kram (& puss),det
kanske bara dröjer en stund om jag råkat slumra
till i soffan!
 
 
 

Tandistisdag

Idag kör jag en dubbel hos tandis.
 
Först hade jag en tid 8.10 för lite
lagning av en grej som lilla tand-
hygienisten råkade slita ut med
sickeln sist.
 
Ritsch,ratsch så flög den tandlagningen
ut i det fria och Majso blev tvungen att
fixa till det.
 
Nu är den saken klar iaf,sen väntar sittning
nummer två om ett par timmar.
 
Då står det iof bedövning på schemat oxå,och
jag hoppas det blir färre än sist då jag fick fem
sprutor och kände mej bedövad ända ner mot
nyckelbenet.
 
Snacka om fantomkänslor,när man tror att det
kliar på näsan,kliar sej men inte känner ett dugg!
Märkligt det där.
 
Tur att man inte förlorat en arm eller ett ben,
jag hade blivit skogstokig om jag trott att jag
t.ex hade kvar ena benet,försökte sparka boll
med det och sen upptäcker att man ligger där
PÅ bollen som en Dumleklump.
 
Nog om detta,nu ska tandtrådas,mellanrumsborstas
och borstas så det blir skinande fräscht för min lilla
tandhygienist som måste in i truten på tant.
 
Det sprack upp lite i öst när jag 8.30 var
på väg hem efter dagens första sittning.
Nu är det tyvärr genomgrått.Men sålänge
det inte regnar får man glad för det...typ!
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0