Säsongsavslutning
Man måste se till att klä sej varmt om man ska
vara åskådare på utomhusfotboll såhär års,för
fy satan som det kalla och jag aldrig blir kompisar.
Fast jag äger å andra sidan knappt nåra supervarma
kläder,för jag och kalla klimat är ju inte kompatibla i
vilket fall somhelst,så det känns ganska överdrivet
att investera i underställ och termovantar.
Där stod jag och såg på när ett gäng
småkids och Wille sprang i flock efter
en boll.
Vilken tur att den här lille herrn
kom springande och ropade
"MORMOR",så man fick upp
lite värme av att springa ikapp
med honom.
När "minimatchen" var klar fick småfolket
tack och lov gå in i värmen för att få diplom
och avslutningsfika.
Stolta ungar som en och en fick gå
och ta emot sina utmärkelser.
Lewi hade eget fika med sej,så vi
gick lite avsides och satte oss.
Nu har jag legat i soffan med en varm
filt över fötterna,för det var dom som
frös mest förut.
Man hade ju önskat att kärringhettan
hade kommit ut den vägen istället,för
jäklar så mycket smartare det hade varit.
Då hade man åtminstone sluppit lida som
nu när det i återkommande intervaller känns
som att överdelen ska brinna upp inifrån!
Sån tur har man ju INTE.Rättare sagt:
SÅ smart var inte hen som uppfann
det här med det kvinnliga släktets alla
små (läs:stora) och charmiga påfund!
Kommentarer
Trackback
