Majsomittilivet

Natterapin som försvann i en hast

Såhär var det,att jag för jättelängesen

påbörjade en tavla som jag hade ganska

höga förväntningar på.Rättare sagt så

hade jag för mitt inre en bild av hur jag
VILLE att den skulle bli.

 

Men efter att bara ha fogat dit två s.k

blommor kände jag att:

"njae,det här blev inte alls som jag tänkt",

så jag lade den åt sidan och typ ignorerade

den varenda gång jag fick syn på den.

 

Tills häromdagen när jag fick ett infall

framåt nattimmarna och mina färgpennor

åkte fram för att jobba lite.

 

Redan efter första blomman såg jag att

det verkade mesigt och inget bra alls,så

jag fogade helt enkelt dit lite fler och

fortsatte färglägga.

 

Igår ansåg jag mej inte kunna få

bättre ordning på den och bestämde

mej för att inte lägga mer tid på att

kladda och sudda.

 

Vad händer?

Jo,den blev omtyckt av en som

faktiskt kärade ner sej direkt och

ingen blev gladare än tavlan av 

att få flytta ut från hon som inte

visste riktigt VAD hon ansåg om

slutresultatet.

 

Alla har ju rätt att bli älskade för det

dom är,och även om jag störtgillade

färgerna så skulle jag ljuga om jag

sa att helheten var omtyckt.

 

Nu bor den lyckligtvis i ett kärleksfullt

hem och kommer bli älskad för sin naiva

och enkla framtoning.

 

Det finns lyckliga slut även för

den mest ifrågasatta tydligen!