När mamman inte är starkast och kralligast längre

Som vi ju alla vet förtvinar man bara
mer och mer år efter år.Musklerna
man en gång hade är väl inte precis
i toppform nånstans på kroppen och
dom flesta kroppsdelarna har haft en
märklig tendens att förflytta sej i rakt
nedstigande led.(iaf på mej)
 
ELLER om det är så att dom helt enkelt
flyttat till en annan kropp,i detta fall till
"Lillemans".(rakt nedstigande var det)
Jag får väl vara glad att dom trots allt
stannat inom familjen,det hade ju varit 
lite trist om nån helt okänd typ,kanske
rentav en Peruan fått dom menar jag.
 
Jag kommer så väl ihåg när min rygg
såg ut sådär,men det är ju som med
allt annat:allt har sin tid!
 
Nu är det iof inte bara musklerna han fått ärva,
han fick även en hel uppsättning av sin mors charm.
Och sånt är ju ovärderligt och väldigt ovanligt i 
dagens ofta mycket konstlade värld.
 
Vissa har haft tur minsann :)
He,he!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0