Majsomittilivet

Äntligen,finally,inte en dag för tidigt!

Det är ju själva fan vad det ska

ta sån jävla tid med vissa grejer.

Som det här med att komma iväg

och gratulera såna som fyllt år.

 

Nu är det iof inte BARA mitt fel i

detta fall,jag skyller faktiskt lite

på personen som ifråga valde

att bosätta sej på annan ort.

 

Nämligen Ullis!

Det var förvisso lite skämtsamt sagt,

ibland har man inga val och det hade

inte hon och familjen när det stod klart

att dom inte kunde bo kvar ett par minuter

från mej.

 

Men iaf,nu känner jag att det VERKLIGEN

är dax att ge henne både kort OCH lite små

men välmenta paket personligen.

 

En sisådär 2 ½ månad försent men iaf.

 

Korgen är packad och jag är snart redo för avfärd.

Tavlan som hon oxå ska få,den står redan i bilen,allt för

att underlätta när jag ska kånka ner både hundkorg,paketkorg

OCH mej själv.

 

Tråkigt nog visar termometern endast

plus 5 grader och fastän solen skiner

så regnar det till och från.Skit alltså,hade

ju varit najs om vi kunnat sitta ute menar jag!

 

MEN,huvudsaken nu torde iaf vara ATT vi ses,

för SOM jag har längtat efter att äntligen få rå

om henne en stund igen.

 

Håll ut Ullis,jag kommer snart ♥