När man förvånar sej själv

Det händer inte jätteofta,men ibland
blir jag nästan rädd för mej själv.
 
Åtminstone när det kommer till att
få blixtsnabba infall och bara göra´t.
 
Helt jävla oväntat gick jag en flera kilometer lång promenad igår,wow lixom!
 
Drog med mej den här bönan,d.v.s DLV.
Hon va iof inte alls svårövertalad så det blev ju lättare för mej att fullfölja det
plötsliga blixtinfallet.
 
Dom här finingarna hälsade vi snabbt på när vi nästan var hemma igen.
Plus att vi kryssade bland skalbaggar i skogen.
 
Avslutningsvis varvade vi ner med varsin kopp kaffe och bestämde att det "nog"
kan bli ytterligare promenader framöver.Förutsatt att det INTE blåser och INTE
regnar om vi ska gå.
Nån jävla måtta på´t får det allt vara!
 
Idag t.ex blåser det INTE skönt,och jag
riskerar fan inte att få ont i örona och 
bli vindpinad om jag ska röra på mej :D

Jag är fan vuxen nu och bestämmer själv
När,OM och HUR det ska gå till och vara.
 
Och så ska man inte överdriva i början heller,
man kan lätt bli fanatisk och tappa alla s.k
gränser då...det är INTE sunt nånstans,det
fattar ju även en sån som jag!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0