När man motionerar sej en måndag,eller:plötsligt händer det!
Alltså,om ni inte sitter ner nu,så gör det direkt va.
Grejen är den att jag på fm skulle följa
med en fd granne till stora staden,och
istället för att vänta in henne så tänkte
jag att vafan,jag går och möter upp.
Till saken hör att jag i messet hon skickade
igår läst:jag åker nångång mellan 10.30-11.
Men när jag sen börjat traska och ska kolla
en extra gång,så står det 11-11!
Jag ringer och messar men inget svar.
Äsch,jag fortsätter väl gå då tänkte jag samtidigt som det blåste satan.
Provade ringa igen men inget svar.
Stannade till som hastigast och morsade på dom här två,men dom va fan
inte intresserade alls av mej.
Ringde igen,inget svar.
Tänkte att hon (fd grannen)
kanske rentav åkt till sina
föräldrar och kom från andra
hållet och redan var hos mej.
Efter dryga 4 kilometer skymtar jag då hennes hus bakom träden till höger.
(det gör dock inte ni,om ni inte vet ATT det ligger ett hus där.)
Men iaf,DÅ svarar hon.
"Jag har messat dej för en timme sen"!
Men det messet kom aldrig till mej svarade jag.
(och har inte kommit än i skrivande stund!)
(och har inte kommit än i skrivande stund!)
Efter ytterligare 100 meter kunde jag hoppa
in i hennes bil och så var vi äntligen på väg.
När vi uträttat diverse ärenden bjussade
jag på varsin kall dricka,och sen satt vi
där i solen och bara småpratade.
Läskande,onyttigt men gott.Och det hade jag ju gjort mej
mer än förtjänt av.
På hemväg slirade vi förbi "Lilleman" som huserar
i "Mellans" lya för tillfället.Han fick feeling och hoppade
in i bilen,så då passade vi på att inta eftermiddagskaffe
och glass vid stans välkända glasskiosk.
En glasskiosk som för övrigt ligger precis bredvid min
gamla gymnasieskola.
Det kändes som att jag gick in där igår typ,men vafan,1984 satte jag min fot i
dom korridorerna för sista gången.
Hur är det möjligt?Har det verkligen gått 33 år sen sist!!!!
OMG!
Glada fikanärer vid Halvars glasskiosk i gamla Peking.
Nu känner sej Majso nöjd och belåten
med denna dag,och skulle hon få nån
slags känning av dagens promenad,då
jäklar är det väl bara att traska även imorr´n.
Än är inte undrens tid förbi,som de lärda
brukar säja!
Trackback
