Man glömmer mycket på 25-30 år,men man minns en hel del oxå

Rent allmänt känns det inte så länge sen
mina egna barn var små även om jag förstås
både ser,vet och kan räkna.
 
Då,när man var mitt uppe i allt vad småbarnsår
beträffar tyckte man ju inte det var nåt märkvärdigt
med att ha två små med knappt två års mellanrum
och sen en mittemellansladdis efter ytterligare fem år.
 
Då var man som sagt van vid att ha fullt upp med
ALLT vad det innebar i form av mat,sovtider,av och
påklädning,tjafs,gnäll,trots och gud vet allt.
 
Helt plötsligt var dom stora och klarade sej själva
och sen dröjde det inte lång tid förrän det var tack
och hej då,nu bor vi inte hos dej längre!
 
Det blev tyst,lugnt,inga frukostar med smuliga bord 
utspilld O´boy,inga kletiga mackor under bordet eller
leriga stövlar på hallmattan.
 
Men nu.med barnbarn närainpå,nu kastas man tillbaka
i tiden och återupplever allt det där igen.
Grejen är bara den att det rent kroppsligt känns som
en evighet sen man var där själv även om handlaget
i stort sett är detsamma.
 
Tålamodet ja,DET är förvisso ljusår längre än förr.
Man har ju tack och lov både mognat och fått mycket
mer insikt och förståelse.
 
Vad jag vill säja är,att småbarnstiden när man är mitt
uppe i den kan upplevas som ett litet och evigt snurrande
ekorrhjul.Det känns som om man springer runt,runt och
gör typ samma sak HELA tiden.Grötig i huvudet och allmänt
trött trots att man är lycklig och inte för en tusendels sekund
vill vara utan dom små liven.Lik förbaskat behöver man ett
eller ett par break nån gång ibland,bara få vara sej själv närmast
och inte tänka på nåt annat än luften man andas.
 
Jag hade inte så mycket av den varan själv back then.
Men jag fick den på äldre da´r när barnen blev stora
och jag ensam i hushållet.(ensamboende alltså)
Och SOM jag uppskattar att styra över mitt eget liv.
 
Att jag sen träffar både ungarna och barnbarnen på
regelbunden basis,det är ju en annan sak,det är ju
en förmån jag har.
(så nåt bra har jag väl iaf åstadkommit)
 
Vad vill jag säja med allt det här då?
Ja,det har jag nästan glömt faktiskt,jag är ju
både gammal och skapligt virrig/glömsk nu,men
jag tror det var nåt i stil med:
"ta vara på och sug ut det goda i det som är för stunden,
för dom stunderna du har nu är snart historia och kan
inte fås tillbaka".
 
För visst är det kämpigt ibland och mycket som
ska funka rent praktiskt,men med en stor portion
tålamod,ett skratt istället för gap och skrik så
kommer man väldigt långt.Och att sitta på ålderns
höst och ångra det man gjorde fel istället för att
ha försökt en gång extra även om allt känns hopp-
löst just då...det ger ingen skön feeling nånstans.
 
Visst,man är inte mer än människa,men tro mej,när
man upplever att det inte kan bli jävligare,då ska man
veta att det absolut INTE blir bättre av att ge upp och
bete sej dumt...tvärtom,då gör man bara bort sej.
Räkna hellre till 100 och ta ett djupt andetag,låt ev.ilska
och irritation vika hädan.
Eller varför inte,gå ut ett par sekunder,dra in frisk luft
och sen tbk på noll igen.
(hör hur smart jag blivit nu,vilka bra råd jag ger) :)
 
Kram.kärlek,tålamod och styrka...DET är min
nedpräntade gåva till er idag! ♥
 
"Le och ta nya tag" ,eller skrik i kudden ett tag!
 
Dagens sista solglimt.Det finns hopp om ljusare tider.Vi är på god väg nu ♥♥♥ 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0