Sött och sånt

Alltså,efter nattens vaktimmar och
dagens extrema värk samt lite herpes
on top på det,så har jag tagit det lite
halvlugnt,eller åtminstone gått på s.k
halvfart även om det faktiskt blivit en
hel del gjort trots allt.
 
Klippt till lite tyg,rensat i diverse skåp
och slängt en massa plastgrunkor som
tydligen varken hade passande lock
eller underdelar.
M.a.o blev det lite mer plats i skåpen så
då passade jag på att ställa bakformar
i ett skåp och lite annat i dom andra.
 
Bra mycket enklare när man har det mesta
samlat på samma ställe.
Hur länge det förblir så är ju ingen som vet,
allra minst jag själv eftersom jag har en tendens
att typ ställa in lite efterhand och sen skiter
jag i var eller hur sakerna hamnar.Orka bry sej
hela tiden lixom.
 
Sen avslutade jag med lite kolakokning igen.
Jag vet inte VAD det är som gör att jag dras
till just kola.Icke att förväxla med "annan"
kola dårå.Ja ni fattar va?!
 
Tror det är smör och vaniljdoften i den där
suveräna kombinationen som får mej att
bli lycklig och känna eufori.
För inte fan är det vetskapen om att det snart
är jul igen iaf.
 
Jag bryr mej bara mindre och mindre om den.
Den har iof aldrig varit nån big deal för mej,och
hade det inte varit för att det nu finns två små
killar i familjen,då hade jag mer än gärna åkt
till nåt varmare land över jul & nyår.
(om jag hade haft råd alltså!)
 
Näevars,nu ska jag inte sitta här och tjata.
Det har visst blivit onsdag redan.Jag som
trodde att jag skulle hinna slänga in det här
medans det fortfarande var tisdag och aktuellt
för dagen.
 
Tji fick jag...igen!
 
Ha en skön "lillörda´" gott folk.
Önskar att det funnits doftinternet,då
hade ni känt hur delikat bilderna nedan
luktar och hur aromerna sprider sej som
fluffiga moln under näsan på er.
 
Gjorde mej till och fick ihop
nåra klubbor av kolasmeten oxå.
 
Flingsaltet med chokladen tror jag
blir livsfarligt god.Iaf om man gillar
den kombon.Jag gör´t!
 
En liten guldtouch för att få upp
stämningen lite kan väl inte heller
göra nån ledsen tänker jag.Man
äter ju med ögat oxå som nån
gammal hittepåare sa för länge,
länge mycket länge sen.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0