Stå upp för sej själv och sitt

Det är inte lätt alla gånger att vara
ståndaktig och stå för det man själv
tycker och känner i alla lägen.
 
Man känner att:
"jag svarar såhär istället",eller:
"näe,jag säjer det en annan gång"!
 
Man är helt enkelt för snäll för sitt
eget bästa.Så pass snäll att man
faktiskt är dum mot sej själv bara
för att man "tror" att motparten ska
ta illa upp eller bli jävligt sur.
 
Tänk så FEL det är att tänka så många
gånger.Jag menar som så,att sålänge
jag inte säjer det elakt,nedvärderande,
kränkande eller ironiskt,då är det ju 
inte MITT fel om det uppfattas fel.
 
Fattar ni vad jag menar?
 
Jag menar att man ska stå UPP för sej
själv,sina åsikter och synpunkter.
Men på ett vuxet och så normalt sätt
som möjligt.
 
Jag försöker verkligen göra det så gott
jag kan och förmår,i dom flesta situationerna.
 
Man lär sej oxå ganska snabbt,hur andra
funkar,mottar det och reagerar.
 
Kan JAG ta kritik?
Jaa,jag tror faktiskt att jag är duktig på det,
såtillvida att den är konstruktiv och framlagd
på rätt sätt.
 
Kan JAG diskutera?
Ja,jag själv uppfattar att jag kan det,kanske
inte i precis alla lägen,men åtminstone i
väldigt HÖG grad.
 
Jag känner att jag inte alltid måste fortsätta
diskutera om det börjar "spåra ur" s.a.s.
Jag behöver inte få sista ordet,och framförallt,
jag har blivit riktigt jävla duktig på att rannsaka
mej själv,vända och vrida på saker och verkligen
försöka sätta mej in i andras situationer och "tänk".
 
Men,det betyder inte att jag ska lägga band på
mej jämt och bara "släta över",kruxet med det
är nämligen att jag blir förbannad och jävligt
besviken på mej själv i efterhand.
 
Man kan faktiskt inte va kompis,bästis,bundis
och SÅÅ go´ med ALLA bara för att,man måste
värna om sitt eget oxå.
 
SÅ,dagens tips eller kanske snarare råd är:
"offra ALDRIG mer än du har råd att förlora".
 
Och vad självaktning anbelangar,så är det
av allra högsta vikt.
 
Var rädda om er därute,rädda om ER och
om andra.Men glöm inte att DU och DIN
åsikt är precis lika viktig som någon annans.
Det gäller bara att ha "känsla".
Känsla och empati...det kommer man långt med!
Andras eventuella problem kan du inte lösa jämt.
 
KRAM ♥
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0