Med åren kommer krämporna

Inte nog med att vädret är under all kritik,
det verkar som om största delen av mej oxå 
är det nu.
 
Gammelkrämpor lite här och var,och inte fan
vet man om man borde springa till doktorn
stup i kvarten eller inte heller.
 
För tillfället och senaste tiden har jag haft
fläckvis känselbortfall i vänstra höften.
 
Jaha,och vad tusan äre nurå?
En nerv som kommit i kläm,eller kanske
en tumör som ligger och trycker på inifrån?
 
Ärligt talat så är det ganska lätt i cancertider
som dessa,att bli jävligt hypokondrisk och se
det värsta i ALLT.
 
Spelar ingen roll att jag försöker intala mej
att det går över,man kan väl inte ha sväng-
dörr till pojken doktor 24/7 typ!
Eller borde man rentav skaffa ett "klippkort"
på lokala mottagningen?
 
Alltså jag vet fan ingenting längre,inte mer
än att det börjar bli tjatigt med dessa krämpor.
 
Är det inte strul i "Söderköpingstrakten" så är
det "värmeslag" både nu & då,och är det inte
det samtidigt,så är det ju som ALLTID det där
helvetet med att få sova nån förbaskade gång.
 
Och jag kan bara upplysa om att bakning
INTE hjälper,iaf inte i längden,det blir så
förbålt dyrt att köpa frysboxar i flerpack!
 
Förresten så har jag namnsdag idag,kul
för mej då,ensam,rädd och känselavdomnad
som jag är.
ALDRIG får man ha det svinigt kul,det är
ju själva fan oxå!
 
Jag har t.o.m känselbortfall i godistarmen.Skandal tamme tusan,för dom här
kardemummagodingarna gjorda på kondenserad mjölk var svingoda.Nu får
dom ligga där i mörkret i kylen och va ledsna.
Livet är orättvist ibland...verkligen!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0