Det här med höst & vinter
Jag försöker i så hög mån det bara
går att vara positiv och tänka positivt,
men redan under sommarmånaderna
kan jag för mitt inre förnimma känslan
av hur det kommer bli.
Nu är vi där igen,i detta totala och jävligt
sorgliga mörker som kallas typ vintertid.
Jag får en knut i bröstet och en apati till
det mesta som inte liknar nåt positivt på
flera mils avstånd.
Jag skulle faktiskt kunna springa med huve´t
före in i en betongvägg (läs i lägenheten) och
fortsätta så tills det inte fanns nån klump kvar
i bröstet längre!
Jag tror iof att jag vet varför det nu känns
extra jävligt och uppgivet,jag är nämligen
inne i en såndär vallningsperiod och tycker
både jag luktar illa och är gräsligt mycket
vidrigt fulare än normalt,vilket inte innebär
en mindre börda precis.
Jag vill INTE gå upp,jag vill INTE prata
med nån typ.
Det var en jävla tur för värden,att han inte
sa hej eller påkallade min uppmärksamhet
förut,för då kan jag inte garantera att jag
INTE gjort mej olycklig på´n!
Jag är uppriktigt sagt SÅ FÖRBANNAT trött
och irriterad på att det satans borrandet börjar
strax efter sju varje morron,att jag lugnt skulle
kunna gå ner och slänga in en bomb i källaren.
(efter att jag räddat undan mina ägodelar förstås)
Näe,nu vill jag inget helllre än få ett lyckopiller
eller en trollstav och göra allt normalt igen.
Tills dess ska jag väl dricka ur min Bag in box,
jag menar dricka lite mer kaffe och lägga mej
i soffan med hörselskydd.
"Jag tyar inte längre"!
Vid tangenterna:
den pessimistiskt optimistiska pisstanten
en våning upp i Huset gud glömde.
(och uppenbarligen värden oxå!!)
Kommentarer
Trackback
