Vi kämpar på!

Det måste få ta tid att sörja.
Det kommer för alltid finnas stunder
då man blir påmind och sakna kommer
jag alltid göra.
 
Hur skulle jag ens kunna göra nåt annat?
 
Det finns så mycket som förknippas med
vår lilla Kelly,ljud,uppförande och för att
inte tala om hennes små egenheter då vi
var ute.
 
Jag minns dom med glädje och kommer
på mej själv med att le.
Jag pratar "med" henne nu oxå,för jag vet
innerst inne att hon kan höra mej och sen
får andra tycka precis vad dom vill.
 
Kärlek utan förbehåll,en trohet att aldrig vika
från min sida...jag kan inte förklara på annat
sätt eftersom hon ALLTID fanns nära mej,ALLTID
kom och välkomnade mej med sitt "slick" på
mina bara ben och små "hoppsaskutt" av
glädje även då jag bara lämnat lägenheten
en kort stund.
 
DEN kärleken,för alltid så nära och påtaglig.
Något jag stoppat in i ett speciellt rum i hjärtat ♥
 
Hon har det bra nu,och vi älskar henne lika
mycket nu som då ♥

Livet går vidare,om än med en alldeles speciell
personlighet fattigare!
 
Saknaden är stor men i våra inre hon bor ♥
 
                                  ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥ 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0