Tid för eftertanke

Tänk så lite vi vet om livet.
Vi MÅSTE vara rädda om varann
och det/dom vi håller av och bryr
oss om.
 
Vi måste sluta slösa energi på sånt
som förgör oss,och vända andra
kinden till när vi känner oss illa
till mods över sånt vi inte kan göra
något åt som vi inte har del i.
 
Varför skriver jag nu detta det första
jag gör en måndag när hela veckan
ligger framför mej nästan helt orörd??

Jo,jag fick höra att en vän sedan yngre
år precis förlorat sin sambo och livskamrat.
 
Helt utan förvarning,som en blixt från klarbå
himmel inträffade det oförutsägbara och helt
meningslösa.Ingen olycka,bara sådär.
 
Jag gråter inombords och kan känna hennes
sorg och maktlöshet i den totala meningslösheten.
 
Kan inte för mitt liv föreställa mej känslan av
stå där bredvid och se livet rinna ut.
 
Vad gör man?
Hur får man kraft att fungera rationellt i ett sånt
orationellt ögonblick?
Hur tar man sej samman och andas samtidigt
som man försöker rädda sin älskade?

Och sist men inte minst,hur överlever man 
synen på näthinnan som för evigt måste etsa
sej fast?

Jag känner mej tom.
Jag känner en sån otrolig medkänsla och ledsamhet.
 
Jag önskar henne SÅ att hon tar sej igenom allt
det svåra,jobbiga,tragiskt sorgliga och helt overkliga
som just nu ligger framför henne! ♥

Så,ta hand om varandra.
Säj till era nära och kära hur mycket dom
betyder för er.
VISA med ord och handling att ni BRYR er.
Och lev NU,lev,njut och var glad för det du
har omkring dej.
För även om det kan verka för jävligt,och
säkert oxå är det bitvis,så är det dom "små"
vardagliga sakerna som faktiskt betyder mest!
 
All kärlek till er,och en extra stor kram till
min vän i hennes svåra stund.
♥♥♥
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0