Söndagsfunderingar

Där jag bor är det relativt lugnt,iaf numera.
 
Inga ungar som dagligen springer och slår
i dörrar och gapar stämbanden av sej hela
jävla tiden så det skallrar i trappräcket.
 
Och det är ju både skönt och aningen trevligare
än som det va för ett par år sen.
 
Då när jag allt som oftast bönade och bad om att
hålla i dörrhandtaget då man stänger.
 
Iaf,farbrorn som bodde mittemot sällade sej till
änglarna för snart två år sen,men hans fru bor kvar.
 
Hon går så illa och ser visst inte så bra heller,vilket
gör att hon inte lämnar lägenheten mer än max ett
par gånger om året,och knappt det såvida hon inte
MÅSTE till läkare eller dylikt.
 
Det tar henne ungefär tre dagar att komma ner till 
porten typ.
Nu kanske jag överdrev lite,men nästan så är det.
 
Och då slår mej tanken:fan vilket enformigt liv.
Gå runt på samma parkettgolv dag ut och dag in
med sin rullator.
Möjligtvis knöla sej ut på balkongen och få lite
frisk luft när vädret tillåter.
 
I övrigt sitter hon vid köksbordet och sover väl i 
sin säng,eller soffan som är närmare rent av.
 
Förvisso verkar hon inte lida av det,och att döma
av det jag hört från hennes barn och barnbarn,så
tycker hon inte alls att det är överjävligt eller trist.
 
Hur kan man INTE tycka det lixom??
Hon har ju inte ens sin man kvar som sällskap.
 
Iof är hon ganska egen men ändå!
 
Minns så väl då dom precis flyttat in,det var runt
jultid och jag tänkta överraska och hälsa välkomna
med en chokladask.
 
Jag stod där utanför deras dörr och tanten öppnade.
 
Jag sträckte fram handen,presenterade mej och sa:
"Vill bara önska er en god jul och hoppas ni ska trivas
här i huset"!
 
Reaktionen var inte direkt vad jag väntat mej,för hon
tittade på mej uppifrån och ner,slängde sen en blick
på chokladasken och sa:
 
"Vi äter inte choklad"!
 
PUNKT typ,så där stod jag helt paff,inte med mitt skägg
i brevlådan,men väl hennes.
(hon har lååånga strån på hela hakan nämligen)
 
Den chokladen fick jag äta upp själv!
 
Men,hon stör som sagt inte ett dugg,för man ser ju
henne sällan eller aldrig.
Fast jag kan ändå inte sluta fundera över tragiken i
att ENBART gå runt i sin lägenhet 24/7 all over.
 
Kanske skulle ha provat och bjussa henne på gårdagens
kvällsmat,men hon gillar nog varken paprika eller ost
om jag tänker efter.
 
 
Gott var det,tyckte iaf jag!!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0