Ödets ironi?

Faktum är,att jag sen barnsben älskat
att "spela teater".
Nu menar jag verkligen inte på nån högre
nivå,nejdå,jag har aldrig ens varit med i
nån teatergrupp.
 
Jag menar mer på typ hobby,hemmanivå.
Att spexa till det lite och låtsas ni vet.
 
Nuförtiden är det dock väldigt inne med både
"riktiga" teaterföreställningar OCH lokala små-
ensembler som sätter upp sina pjäser.
 
Häromdagen läste jag i tidningen om just en
såndär "lokalpjäs",och det va fan inte långt
från att jag trillade av stolen.
 
Visst att man kanske ska ta upp vissa känsliga
teman och kunna diskutera runtomkring dom,
men ändå,finns det inga begränsningar alls!?
 
Om nån hade erbjudit mej en sån roll,och jag 
fått läsa manus,då hade svaret blivit blankt NEJ.
 
Spelar ingen roll om jag så fått sju miljoner för
att göra det.
"Never-in-my-life" lixom.
 
Å andra sidan kanske inte alla har självdistans
eller ens en gnutta självinsikt,så det kan ju va
förklaringen iof!
 
Tur dårå att smaken är delad,för egen del är min
inte ens delbar med 100 där,så att betala för en 
sån sittning skulle aldrig komma på fråga.
 
Nån jävla måtta på eländet får det allt va!
 
Sanning & konsekvens!!!! 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0