Uppe före tuppen

Underbara,mörka fredagsmorgonen startade 
som vanligt med en mugg nybryggt kaffe i
köket.Tände lite ljus och njöt av att det var 
tyst och lugnt.
 
Förr,när ungarna var små fanns det inte riktigt
tid för det "egenutrymmet" i min värld.
För att va ärlig så tog jag mej väl inte tid att gå
upp två timmar före dom,även om jag borde ha
gjort och behövt det.
 
Jag vet att jag alltid varit nattuggla och sällan eller
aldrig kommit i säng före 01 på nätterna.
 
Humöret ja,det va så jävla mycket mer intensivt då.
Fan ta den som pratade med mej innan jag kommit
i fas,för fan själv flög i mej på tre sekunder.
 
Det behövde nödvändigtvis inte bero på nåt speciellt,
jag gick upp i atomer av just ingenting.
 
Stackars barn när jag tänker efter,jag måste ha varit
helt jävla hemsk att umgås med.
 
Ursäkter i form med att jag varit ensamstående trots
förhållanden kommer man ju ingenvart med,även om
så faktiskt va fallet.
Men det tär på en,att alltid behöva ha allt ansvar själv,
att rodda ett halvt korplag dygnet runt (typ),med allt
vad det innebär.
 
Allt från väskor som skulle packas,skrubbsår på knäna,
oroliga små kroppar som både i trotsålder och äldre
variant inte alltid förstod VARFÖR det kändes som det
gjorde i olika situationer.
 
Listan kan iof göras oändligt lång,och jag vet oxå att
jag absolut INTE är eller varit ensam om att ha det såhär.
 
Tack & lov så har mitt humör blivit bättre,synd bara för
ungarna att det inte kommit förrän nu när dom är utflugna.
 
Jag har dock aldrig haft svårt att be om ursäkt och att
förklara,men hur förklarar man för sej själv att den där
förbannade PMS´en oftast ställer till dom största bekymren?!

För även om jag inte hade (har) PMS ständigt och jämt,så
varken visste jag eller kunde hindra dom att komma.
Det svartnade för ögonen och utbrottet var ett faktum.
 
Jag hoppas och önskar nu såhär i efterhand och med det
mer stabila humör jag nu besitter,att ungarna först och
främst INTE tagit alltför stor skada och att dom kanske kan
ha en liiiiten gnutta förståelse.(pliiis)  ;)
 
Jag är ju faktiskt ingen jävlig typ,inte medvetet iaf.
Och med facit i handen,så berodde det nog inte enbart
på PMS-helvetet,det fanns en hel del annat runtomkring
som oxå gjorde sitt till humöret,livssituationen(erna) i
sej alltså.
 
Kontentan av den klarsynta och mycket fridfulla tidiga
fredagsmorgon torde bli:
lugn & ro samt eftertanke kan göra underverk,och så
passar jag på att skicka den allra största famnen med
dom största kramarna till mina tre underbara och högst
värdefulla ungar.
Mamsen (den gamla draken) älskar er mer än ord kan
beskriva,med OCH utan PMS! (he,he)
♥♥♥
 
 

Kommentarer
Postat av: mellan

eh?? hur jävla snälla var vi då :O hahah ! det är fan ett under att du stått ut med oss xD <3

2015-02-20 @ 11:57:14
Postat av: Mami svarar:

He,he =) ,det va du som sa´t :D ;) ♥

2015-02-20 @ 12:19:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0