Omväxlande

Bäst som jag satt och graverade igår,kom
"Mellan" och en kompis till henne farande.
 
Kompisen hade precis klarat sin uppkörning
och dom ville förstås ut och glida lite på
landsbygden!
 
Jag kommer så väl ihåg när jag själv fick mitt
lilla kort,och det även om det va på Selma
Lagerlöfs tid typ.
 
Vilken frihet,vilken feeling det var,helt underbart.
(och maxhastigheten va obegränsad)
 
När dom druckit ur sitt kaffe,packade jag in 
lite grejer i bilen och for raka vägen hem till
Wille och hans mamma.
 
Vi passade på att hänga lite ute,för skiner solen
måste man passa på.
 
Första uppdraget blev att hämta posten,och man fattar inte förrän man
kommer på efterkälken,hur snabba SÅ små ben kan vara.
 
Lite svårt va det dock att räcka upp,så mormor får väl snickra ihop en pall
och ställa under lådan.
 
Kolla!
Reklam och endast reklam,men det gjorde inte Wille sur precis.
 
Sen gick vi raka vägen till sandlådan och styrde runt lite i dom krokarna.
 
Jag hade som ni ser kameran med,och lallade runt
lite bland vårens blommor som kommit.
 
När jag själv va barn (på järnåldern typ),då plockade vi gullvivor i slutet
på maj till Mors dag.Nuförtiden är dom redan klara i april!!!
 
Små violer är inte heller så fula att titta på,än mindre att fota!
 
Frisk luft gör att man blir lite hungrig,så
vi förpassade oss in och fick lite i magen.
 
Först macka sen jordgubbar.
"Ta bort skalet" sa Wille....det gröna alltså!
 
När det va gjort hade klockan blivit kväll
för lilla Wille,så han fick skrubba av sej
damm och utelek i handfatet.
 
Än sålänge får hela han plats däri,kanske blir ett "studentkort" framöver.
Om han inte blir golfproffs i förtid och tar med mormor till varmare land.
(ska tjata på honom med start NU)
 
Hjärtlig dag blev det som synes,och framåt nattkröken när jag satt med sena
kvällskaffet ringdes ännu mer hjärtlighet in.Då va nämligen Eva i andra änden
luren så vi tjattrade en snabbis.
Rättare sagt skulle vi pratat max 10 minuter,men det funkar INTE för oss,har
det gått ett tag sen sista pratet finns ingen hejd på orden.
52 minuter senare och ännu mer fulltankad av tisdagsenergi,sa vi gonatt och
hörs samt ses snart.
 
På tisdag (om inte förr),har vi äntligen planerat
att ses igen,och SOM jag längtar ♥

 

 
 

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0