Kramkalas & trädgårdshäng

Äntligen kom hon tillbaka en sväng min
fransyska så jag kunde åka och kramas.
 
Det va ett bra tag sen sist och man känner
verkligen av det när man väl står och kramas.
 
Vi drack kaffe i solen,satt bakom huset som
varit hennes barndomshem,men som nu ska
säljas då varken hennes mamma eller pappa
längre är i livet.
 
Det kändes samtidigt lite vemodigt,för även
om jag inte växt upp med henne eller föräldrarna,
så vet jag ju ändå vilka de var.
Att jag fick den stora äran att fixa till deras sista
minnestund är ändå ett fint minne mitt i det
sorgliga faktum att huset nu står tomt.
 
Tider komma,tider gå!
Hur väl märks inte det nu,i ens egen ålder.
 
Det är sen länge förbi med evighetslånga sommar-
lov och skolterminer som aldrig tycktes ta slut.
 
Allt HAR dock ett slut,men igår i solskenet försökte
vi så gott det gick att ignorera det och låtsas att tiden
runtomkring stod helt stilla.
 
En salig blandning med prat och skratt blev det,försök själva
prata ikapp bara ett par månader,så får ni se hur fort ett par
timmar flyger iväg!
 
Vill du ha en pulka frågade Mimi,till WIlle alltså!
Absolut och tack gärna svarade jag,den kan han ha hos mej
när det blir dax för den (tråkiga) perioden igen!
 
Jag fick en "pigtittare" oxå som högst troligt ska få sej en rejäl make over.
 
Summa summarum och hej sköna apriltisdag,
det blev ytterligare en dag att lägga i burken
med "underbara minnen"! ♥

Tack älskade vän för att du tog dej tid att ses igår,det betyder SÅ mycket för mej!

Nästa gång vi ses är jag inte bara en
födelsedag rikare,jag är troligtvis 
precis den samma som igår,fast kanske
ändå inte riktigt!
Lite mer vuxen och förhoppningsvis oxå
lite brunare om bena.
 
 
 

 

 

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0