Finns det nån övre gräns på "måttan"?
Om ni inte redan vet eller kanske inte
känner mej sådär hundraprocentigt,så
kan man väl lugnt säja att jag är en typ
med ganska många hobbiesar.
Och det är väl för det mesta kul och ganska
inspirerande,för det finns ju alltid nåt man
kan hitta på att göra.
Till detta kommer då naturligtvis en MASSA
jävla grejer,för det behöver man om det ska
bli nåt överhuvudtaget.
Allt från pyttesmå rosetter urklippta från kläder,
till borrmaskin och filar i en förbannat massa
olika storlekar.
Att jag dessutom utökar med minst en hobby per
år gör ju knappast att jag får mer plats eller att
det blir mindre saker som finns utspridda.
Jag har ändock ordning i kaoset,även om det
kanske inte alltid ser så ut.
D.v.s ,det kan ligga grejer framplockade i diverse
utföranden tillhörande vitt skilda saker som jag
kommit på att jag vill göra.
Men jag vet ändå oftast precis var allt är!
Men jag vet ändå oftast precis var allt är!
Sånt stör mej för det mesta INTE,men ibland händer
det faktiskt att jag blir helt jävla prillig i huve´t och
får nån slags inre utbrottsdepression bara jag ser
bergen av allt som jag lagt random runtomkring.
Allrahelst när det kliver in nån genom dörren som
aldrig varit hos mej förr.
Fy för fan,jag vill bara knäppa med fingrarna så
allt ligger på sin plats (den som egentligen inte finns),
och att det ska se ut som hos folk med light städmani!
Ni kan ju bara föreställa er hur mycket man får plats
med bara på en diskbänk och på ett köksbord!!!!
Förvisso älskar jag att ha tretusen projekt på gång,
Förvisso älskar jag att ha tretusen projekt på gång,
eller tanken på att jag KAN göra nästan vad som faller
mej in,men ibland blir jag som sagt svinstressad av
att det blir som det blir här hemma.
Mina närmsta och dom som verkligen känner mej,
dom VET ju att det här ÄR jag,och inte kommer
dom hit för att städa heller,men ändå lixom.
Jag.blir.svinstressad.i.hjärnan.IBLAND!
Nu är en sån period,men som tur är,ska jag åka
hemifrån och hänga med Wille idag oxå,så då
slipper jag ifrån allt ett tag.
Dessutom kanske jag ska inhandla ännu mer
grejer som måste få plats....NÅNSTANS!
Det är så jag funkar,och sån jag är.
Och vafan,till syvende och sist,så är jag ju helt
jävla underbar och vore inte jag om inte allt
detta funnits.
Så svaret på om det finns nån gräns på "måttan"
torde bli:
INTE för mej,ALDRIG för mej.
Acceptera eller retirera,och jag väljer utan att
blinka det förstnämnda!
Annars vore det ju inte JAG!
"Fredagskramar från Kaos-Majso"!
(med egen rörig struktur)
(med egen rörig struktur)
Nu åker jag som sagt till den här killen igen,och där är det mer
ordning än det nånsin kommer bli hos mej,TROTS att lilla familjen
är nyinflyttade med allt som hör till!
Kommentarer
Trackback
