Äntligen onsdag!

Tjena hej vilket jävla meck det va att
få till ett nytt körkortsfoto igår.
 
Kösystem visste ingen vad det var,och
när jag väl kom in första rundan,så blev
det nåt strul med maskinen.
 
Ut och säja till i receptionen,men under
tiden hann en äldre dam smita in för att
fota sej,och sen fortsatte strulet.
 
Med tanke på att det som sagt inte fanns
nån speciell turordning,hoppade sen typ
en miljon nybörjarkids före i kön.
Skitungar som redan då jag kom,suttit och
allmänbabblat i sofforna.
För DÅ kom dom på att vafan,vi måste ju
skynda oss och knäppa våra bilder innan
det är dax för teoriprovet!!!
(tog alltså kortet på TSV)
 
Inte nog med det,mitt i allt elände skuttar
det fram en yngling av motsatta könet,han
bara går in utan att se sej om i lokalen.
Okej tänkte jag,låt gå då´rå,det går väl fort.
 
Men när 22 minuter förflutit och hann fortfarande
stod kvar därinne,då började jag undra hur jävla
många gånger han backat maskinen och tagit
om korten.
Han kanske rentav hade fotat HELA sej,eller så
hade han inte lärt sej skriva sin namnteckning.
 
När han väl kom ut och gick fram till receptionen
och vi andra bara ameh hm,då säjer receptionisten:
"Nja du,det här är inte godkänt,så du måste ta om"!
 
DÅ,just DÅ ställde jag mej en jävla millimeter
från fotohörnan,och när det sen blev ledigt
smet jag in snabb som en kobra.
 
Att jag knappt såg hur min namnteckning blev,
eller att jag ser ut som en förrymd knarklangare
på bilden,det ger jag blanka fan i totalt.
Jag ska ju bara ha det körkortet i 10 år,och ärligt
talat så va pärsen innan det blev klart ingenting
i jämförelse med att eventuellt behöva visa
kortet för nån sen.
Jag kommer helt enkelt hålla tummen rakt över
bilden och sen glömmer jag allt!
 
När jag så äntligen kom därifrån,var jag genomvarm
och alldeles åt helvete irriterad,men eftersom jag
ändå befann mej i storstan,så passade jag på att
inhandla present till Wille som ju fyller år imorr´n.
 
Och då,som en uppenbarelse,sprang jag på just
honom och hans lilla mamma under presentjakten.
 
Den så trista början på dagen,fick iaf ett 
gladare slut och jag kunde åka hem någorlunda
lugn i nerverna.
 
Idag är det som bekant onsdag,och fy fan vad
jag har längtat efter den!
 
PUST!
 
Mormors stora,fina kille Wille ♥♥♥
Trackback
RSS 2.0