My soulsister in faith
Ibland snurrar ens egen värld
snabbare än man hinner med.
Man fokuserar på det viktigaste
och glömmer det oväsentliga.
Överlevnad eller instinkt,eller
kanske rentav en kombination.
När det sen plingar till i mobben
och man blir erbjuden dejt med
den som klär mina tankar i ord,
den som förstår utan ord,och som
bara med sin närvaro lugnar mej
och ger mej hopp,då tackar man
inte nej.
Då slänger man på sej jackan och
knyter skorna i racerfart och drar
iväg,rakt upp & ner.
Sen,sen är man fulltankad med
förståelse och energi.
Känner livet i sej och nynnar på
varenda trudelutt och kommer
på sej själv med att sitta och flina
hela vägen hem.
Flina av välmående och enorm
tacksamhet,och reflekterar
återigen över det faktum,att med
den sortens vänner man har,så
skiner solen inombords och man
kan klara av (nästan) vad som helst.
Hey soulsister med ett hjärta av guld! ♥
