Majsomittilivet

Det är fan inte kul att va sjuk.

Ja,nu äre ju inte jag som är det,
men det är jävlarimej inte så
förbannat kul för mej heller.

I snart två veckor har jag haft
en feberyrig liten stackare här
hemma,med hostan from hell
och ett allmäntillstånd som bara
kan liknas vid skit.

Men hallå,jag är ju medberoende.

Det är faktiskt lika synd om den
som inte är sjuk.

Tänk bara hur många timmar jag
varit borta från spistjänsten.

Hur i helvete ska jag kunna komma
in i dom normala gängorna sen om
jag får fråga.

Det handlar om långsam tillvänjning.

Jag vet ju fan knappt i vilket skåp
kastrullerna står i längre.

Hur jävla envisa kan virus va egentligen?

VA!

Att sen behöva höra det där förbannade
hostandet i tid & otid (på nätterna),det
får mej att kvälja och tänka på den där
sketchen när Robert Gustavsson dricker
klorin.

Yack,det vänder sej i magen på mej.

Peppar,peppar,ta i immunförsvar,så
har jag inte känt av nåt än.

Högst troligt kan det va så att jag
är immun mot såna där "barnvirus".

Ni fattar ju själva hur det skulle se
ut om inte JAG höll ställningarna.

Ka ta strof!

Nej vars,jag är fullkomligt övertygad
om att det är kaffets förtjänst att jag
är vid gott mod och inte har fått variga
liggsår än.

Minst ½ kg kaffe om dagen,är bästa
medicinen mot magen.
Och hela jävla kroppen.

M.a.o måste jag nu ta min
"kvällsmedicin" innan det
är dax att badda pannan
på "Virus-Nisse"!