Egentligen och ibland kanske jag ändå är en hypokondriker
Jag försöker att inte låtsas om
"hypokondrikertillståndet" till
vardags,det kommer oftast
smygande när det är natt och
jävligt mörkt & ensamt.
Det är då mina konstiga och
helt absurda tankebanor går
på högvarv där jag ligger.
Tänk om.
Det känns som.
Fan ifall det...!
Och just där och då är det
lögn i helvete att bara kunna
vrida huvudet åt ett bättre
håll och låta tankarna flyga
sin kos lika fort som dom kom.
Då ser jag allt det där hemska
som jag inbillar mej,samtidigt
som jag är 10 år och inte har
ett enda jävla bekymmer i
hela vida världen.
För "det där" är inget jag
pratar högt om och analyserar
med min omgivning.
Det skulle för fan ta död på
mej innan jag hann byta
till rena sängkläder.
Och det märkliga är,att när jag
bytt lakan och hela faderullan,
då känns det helt annorlunda,för
då är allt bara så jävla underbart
och helt ljuvligt när man kryper
ner i sängen,vare sej det är vinter
eller sommar.
Men vem fan orkar tvätta och
mangla,riva ur och byta varenda
jävla dag lixom!
Låt det vara sommar & ljust....ALLTID!
