Livet på balkongen som eremit

Det blir ganska tradigt att
bara dricka kaffe och umgås
med Herr Pes faktiskt.

Jävligt enformigt och ack
så förbannat mycket kli
i fingrarna.

Jag hade inte alls planerat
för den här spontana besökar´n.

Tvärtom så önskar jag honom
rent åt helvete om jag ska va
ärlig,och det ska man ju vara.
(ärlig alltså)

Finner ingen somhelst mening
med att skrämma folk och se
ut som värsta spetälskeoffret.

Jag får helt enkelt försöka
sminka bort skiten så gott
det nu går!


Såja!
Det där blev ju mycket bättre.


Nu ser man ju helt normal ut vetja!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0