Jag brukar säja som så...

...att det som inte kan
lindras med kaffe,är
svårt att lindra alls.

Svackor kan ju alla få,
problemet är väl bara att
veta hur man tar sej upp
eller hur länge man vill
stanna där nere i skiten.

Själv brukar jag som sagt
ta en kaffe,krafsa mej lite
bakom örat och rynka på
näsan ett tag.

Ha,ha,ha-och när man sen
ser med lite andra ögon och
har djupandats ett tag,så
inser man ofta att vafan,
det är ju inte ens värt att
överhuvudtaget spilla tid
och energi på sånt som
redan är kört från början.

Sen lägger man det till
handlingarna och bryr
sej istället om sånt som
verkligen är supersuper-
duperviktigt.

För även om JAG tycker att
en sak är viktig,så ska man
ha jävligt klart för sej att
det kan va en bedömningsfråga.

Så,härmed bedömer jag att
den stundande kaffetåren
är den viktigaste.

För nu alltså!

Slurp & skål!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0