Om sanningen ska fram
Det är väl en jävla tur iaf,att man
blir äldre och klokare.
Lär sej tolka annorlunda och lär
sej se och känna igen sånt som
man förr kanske inte la märke
till på samma sätt,eller rent av
inte vågade säja ifrån om utan
att känna sej dum eller elak.
Nu kan jag ju bara prata för mej
själv,men det räcker gott & väl.
För min del alltså.
T.ex,så har jag gjort mej av med
flertalet vänner,eller rättare sagt
s.k vänner.
Det va vad dom kallade sej,men det
enda dom gjorde var att stjäla energi
och aldrig i helvete bjuda igen.
Bland annat!
Vafan ska man med såna till om jag
får fråga???
INGENTING är svaret.
Samtidigt som dom satte sej själva
på nån ful jävla piedestal och svängde
ihop historier om hur dom funkade
så man lixom bah:
"Ameh åh,gu´vad jobbigt,stackars dej-
jag förstår att det inte kan va så lätt....
.....och så vidare".
För att sen,när dom krupit in under
skinnet och blivit jävligt varma i
kläderna,inte alls vara det dom från
början utgav sej för.
Fan vad jag hatar sånt!
Sen kan man ju undra hur jävla
korkad och naiv man kan bli om
man inte fattar att andra efter
ett tag (eller ganska snart) kan
lägga ihop 1+1,och att dom blir
genomskådade.
Näerå,inte såna inte-dom bara
fortsätter att stövla på och suga
ur all positiv energi ur andra.
Själv står man vid sidan av och
kräks i skymundan när man vet
att dom ljuger bara för att få
medlidande för sånt som inte
ens existerar.
Jävla puckon säjer jag!
Mej behöver ingen hitta på
och ljuga för iaf,så jävla
blåögd är jag fan inte.
Och dessutom ser och uppfattar
jag jävligt bra,utan att för den
skull behöva ifrågasätta eller
ställa nån mot väggen.
Man skulle iaf bara få nån skittöntig
och icke trovärdig förklaring.
Ödsla energi på sånt lixom.
Näe tack!
blir äldre och klokare.
Lär sej tolka annorlunda och lär
sej se och känna igen sånt som
man förr kanske inte la märke
till på samma sätt,eller rent av
inte vågade säja ifrån om utan
att känna sej dum eller elak.
Nu kan jag ju bara prata för mej
själv,men det räcker gott & väl.
För min del alltså.
T.ex,så har jag gjort mej av med
flertalet vänner,eller rättare sagt
s.k vänner.
Det va vad dom kallade sej,men det
enda dom gjorde var att stjäla energi
och aldrig i helvete bjuda igen.
Bland annat!
Vafan ska man med såna till om jag
får fråga???
INGENTING är svaret.
Samtidigt som dom satte sej själva
på nån ful jävla piedestal och svängde
ihop historier om hur dom funkade
så man lixom bah:
"Ameh åh,gu´vad jobbigt,stackars dej-
jag förstår att det inte kan va så lätt....
.....och så vidare".
För att sen,när dom krupit in under
skinnet och blivit jävligt varma i
kläderna,inte alls vara det dom från
början utgav sej för.
Fan vad jag hatar sånt!
Sen kan man ju undra hur jävla
korkad och naiv man kan bli om
man inte fattar att andra efter
ett tag (eller ganska snart) kan
lägga ihop 1+1,och att dom blir
genomskådade.
Näerå,inte såna inte-dom bara
fortsätter att stövla på och suga
ur all positiv energi ur andra.
Själv står man vid sidan av och
kräks i skymundan när man vet
att dom ljuger bara för att få
medlidande för sånt som inte
ens existerar.
Jävla puckon säjer jag!
Mej behöver ingen hitta på
och ljuga för iaf,så jävla
blåögd är jag fan inte.
Och dessutom ser och uppfattar
jag jävligt bra,utan att för den
skull behöva ifrågasätta eller
ställa nån mot väggen.
Man skulle iaf bara få nån skittöntig
och icke trovärdig förklaring.
Ödsla energi på sånt lixom.
Näe tack!
Kommentarer
Trackback
