Majsomittilivet

Efter att Amerikafrämmandet
hade åkt igårkväll,och hela
jävla natten har jag varit
totalt euforisk.

Det är fanimej märkligt att man
efter sååå många år utan att vare
sej ha pratat,mejlat eller setts,får
känslan av att det va igår.

Vi pratade oavbrutet.
I 5 timmar.
FEM timmar!

Engelska,svengelska och
bara svenska.

Jag är så grymt imponerad av
min vän,som kan prata så
fruktansvärt bra svenska.

Hon bodde här ett par år i slutet
på 70 talet(vi gick i samma klass)
och va hon tillbaka här ett par
veckor för 27 år sen.
Tyvärr fick jag inte tillfälle att
träffa henne då.

I övrigt pratar hon ALDRIG
svenska hemma hos sej!

Hon bah:
"Ni måste kom till oss snart,
allting är fri och ni får egen bil
och jag skämma bort er hela tiden".

Amazing!

Och om jag så måste dra ner
på kaffet till bara 10 koppar
om da´n och endast bajsa var
tredje dag för att spara in kosing
på skithuspapper,så nog fan gör
jag det.

Givetjävlavis!

Med glädje.
(With joy.)

Innan 2011 är till ända SKA
jag ha varit där!

DET SKA JAG!


♥ It´s called LOVE ♥
(I´m so happy  I found you again honey)


Hennes dotter va en kopia av sin mamma
på den tiden vi gick i samma klass.


Vi ses snart igen!