So far so good!

Det går hyggligt
kan jag meddela.

Än har jag inte fallit
ner i "frossarträsket".

Jag sitter och går med
min kaffemugg,utan att
klättra på väggarna.

Å andra sidan är inte
den här dagen slut än.

Fast just nu är jag jävligt
stolt över mej själv.

Det enda jag egentligen
saknar är en PT och nån
som köper hem kaffe åt mej.

En PT fixar man kanske inte i 
en handvändning,men kaffet kan
jag säkert greja själv.

Om jag orkar utan
träning vill säja!

Min PT........


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0