"Ingen vill veta vart jag köpt min tröja"...

...och just därför SYR
jag min egen!

Och inte sitter jag skräddare
när jag syr heller.

Bara så att ni vet alltså.

Däremot tror jag nog att
min gamla framlidna
släkting gjorde det när
han satt och knåpade på
kammaren med sina
ylletyger och stärkta
skjortkragar och Gud vet
vafan han satt och skapade
för att få ihop till brödfödan.
(läs:en surdegslimpa eller så!)

Jorå,det fanns en "riktig"
skräddare i släkten.

På mammas sida.
Om jag inte minns helt fel
så var det hennes farfar.

Eller möjligtvis farfarsfar.
Johan "tror" jag han hette,
hur ska jag komma ihåg som
inte ens va påtänkt när
karl´n levde!!

I vilket fall som helst så
är det min lilla mor som
ärvt 99.9% av den talangen.
Eller om vi ska kalla det
"färdighet".

Själv har jag bara fått en
en ynka liten släng av den.

S.k "Talang-du-light".

Det hade ju iof varit jävligt
soft att va lika duktig som
mamsen,men man kan ju 
lixom inte få allt här i världen.

Det vore ju förbannat orättvist
mot alla andra menar jag!!
(jag har ju perfect genes vetja!)

 
Har jag en sabla otur kanske det bara blir ett ficklock.
Fast det vore förvisso jävligt konstigt,eftersom det inte
ska va nåra fickor på den här tröjan!
Men man vet ju aldrig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0