Som barn...
...fick jag ibland höra att
jag hade livlig fantasi.
Det va lixom nåt positivt
att höra sånt.
Det fanns så många
olika sätt att använda den
fantasin på.
Jag skrev t.ex massor med
berättelser och dikter.
Där och då kunde jag drömma
mej bort.
Vara nån annan.
Eller så kunde "andra" vara
nåt helt annat.
Typ så!
Lite av det där har följt med
mej i vuxen ålder.
Livlig fantasi alltså.
Det gäller bara att veta och
förstå var gränsen mellan
fantasi och verklighet går.
För om man inte vet det så
förlorar man lätt uppfattning
om rätt och fel.
Och då antar jag att det gör jävligt
ont när man "ramlar" ur sin
drömvärld och slår i skallen...
Har man vild fantasi kan man se den eldslukande draken
precis framför trädet...
Eller...alltså man kan ju se precis vad som helst.
Om man bara vill!!!
