Majsomittilivet

Ikväll fick jag besök.Ett väldans kärt sådant,som jag saknat jättemycket.Det va U som tittade upp medans sonen tränade.
Hon har det jobbigt nu och jag hoppas hon känner och vet hur mycket jag faktiskt bryr mej,oroar mej och verkligen tänker på henne.Det går inte en dag utan att mina tankar finns hos denna kära vän.
När hon ändå va här passade jag på att ge henne sex väskor,som bara legat och blängt på mej.Antagligen skitsura för att jag inte använder dom längre.Utan så mycket som att blinka la jag ner dom i en påse och sa:varsågod!
Det är inte för inte som jag känner mej stolt.Jag som i vanliga fall brukar tänka (vad det än gäller),att det där kan jag ha användning för sen eller tänk om jag behöver.......Å andra sidan är det väldigt troligt att detta va en engångsföreteelse,men so what.En gång är ju bättre än ingen alls.
Men som U sa:om du ångrar dej så vet du ju var dom finns...Jo tack,fast jag tror inte det!Gett gett kommer aldrig igen!
(Obs!jag VET att verbet ge INTE böjs så...Ge,gav,givit)



Tack för titten-kom snart igen!


Go´natt & sov gott!